- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / V. Carl von Linné såsom mineralog /
14

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Linnés kristall-lära.



Linné var samtida med flere framstående svenska mineraloger»
hvilka för all framtid inskrifvit sina namn i den mineralogiska
forskningens historia. Det är här tillräckligt att erinra om Rrandt,
koboltens upptäckare, om Joh. Gotschalk Wallerius, som lade grundvalen
till en kemiskt-mineralogisk klassifikation, om den klarsynte,
banbrytande Cronstedt, som rensade mineralogien från allt bihang af
jord-och bergarter, »förvandlingar» och »figurater», malmer m. ni., samt
klart definierade denna vetenskaps begränsning och innehåll, samt
slutligen om den omfattande fysikern, jordbeskrifvaren och kemisten
Torbern Bergman. Om vi undantaga den sistnämnde, så var det
ingen af dessa med. Linné samtida mineraloger, som ådagalade något
intresse för kristallografien.

Hvad Cronstedt tänkte om kristallografien uttalar han
öppenhjärtigt i sitt bekanta »Försök til en mineralogie» (Stockholm 1758)
vid beskrifningen af kalkspat (sid. 15): »Dessutom är
upmärksam-heten på samma skapnader mera curieus än nyttig, emedan
Bergsmän in til denna dag icke funnit någon skilnad i malmförande efter
deras föränderlighet, och de som bruka dem til Grottwerk, räkna
aldrig sidorne, utan nöja sig med et wackert utseende å längre håll.1
Det wore icke desto mindre wäl, om någon wille taga sig mödan på,
at röna, om hwarje slags Spat icke har sit wissa antal af Figurer,
hwarinom den håller sig wid ansjutningen, hwilken hittils icke
kunnat ske, för det man blandat ihop dem, utan afseende till
grundämne; men jag för min del har icke stort hopp, at däraf blifwer
något wäsendtligt.»2

De ofvan nämnda svenska mineralogerna arbetade så godt som
uteslutande på kemiens och den kemiska mineralogiens område och
tillhörde den af Urban Hjärne grundlagda skola, hvilken »lärde
kemisten att fråga naturen på det rätta sättet och att anordna sina
försök så, att han på en riktig fråga fick ett riktigt svar».3 Man

1 Syftar på kristalldrusers användning som prydnadsföremål, hvilken vid denna
tid allmänt förekom. Linné berättar själf om en slags kvartskristaller att »i
Tyskland äro de vattenfärgade vanligast, hvilka just äro de, som förda till Holland och
annorstädes, användas för ornament och grottor i trädgårdarne». De Crystallorum
Generatione, 1747, sid. 24.

2 I den tyska öfversättningen af Cronstedts mineralogi, som utgifvits af
Werner (1780), uttalar sig den sistnämnde kraftigt mot denna Cronstedts ringaktning
af kristallerna.

8 A. E. Nordenskiöld, »Ett blad ur de svenska naturvetenskapernas historia». 1877*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linneminer/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free