Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan säga, att samma ensidiga förkärlek för den kemiska sidan af
ämnet varit utmärkande för den mineralogiska forskningen i Sverige
ända till fram emot slutet af adertonhundratalet.
Linné utgjorde i detta afseende ett undantag. Redan tidigt
riktade han sitt intresse på kristallerna och deras bildningssätt och
i hans resebeskrifningar och mineralogiska arbeten återkommer han
oupphörligt därtill.1
I De Crystallorum Generatione berättas, att i Linnés museum
förvarades mer än 150 skilda och utvalda kristallprof.2 Af intresse
är, att han till och med lät förfärdiga artificiella kristallmodeller af
trä, såsom framgår af följande yttrande i ett bref till Bäck af den
4:de Febr. 1773 : »Tidström gjorde mig modeller af trä till alla
bekanta crystaller, en härlig samling.»
Linné utvecklade sina åsikter om kristallerna i de olika
upplagorna af »Systema Naturset; synnerligast finner man i 12 :te upplagan
en jämförelsevis utförlig framställning af hans kristailograflska
åsikter, hvilka föröfrigt på den en gång lagda grundvalen undergingo en
oupphörlig utveckling.
En redogörelse härför finnes ock i den ofvannämnda under
Linnés presidium ventilerade afhandlingen De Crystallorum
Generatione, Upsala 1747, hvilken i företalet uttryckligen angifver sig
såsom en vidlyftigare framställning af de i Systema Naturæ nedlagda
principerna.
1 Vid besök i alungrufvan vid Möckleby på Öland beskrifver han t. ex. på
följande sätt de där funna gipskristallema: »man mente i förstone, at deworo gedigen
Ahm, men när man smakade på dem, smälte de intet i munnen, då man nogare
såg på dem skildes de ifrån hwarandra nästan som spat eller hwita gryn och war
hwardera af dessa gryn en rhombisk crystall af 2:ne flata stora Plana rhomboidea
oftfiosita, och hwar sida af 2:ne, rhombis ablongis juxta se ftositis woro altså dessa
crystaller en Selenites.» Linné bestämde således detta mineral hufvudsakligen på
grund af dess kristallform. Dylika gipskristaller beskrifvas äfven i Skånska resan från
Andrarum och Svenstorp under benämningen Selenites sftatoso-gy-psea rhombea.
Kalkspatkristallerna inuti ortoceratiterna (darterna) omtalar han flerestädes;
han säger om dem på ett ställe, att >de mäste hade samma skapnad som hafssaltet
(motsvarar den negativa romboedern s/t R) men åter andra wiste flere kanter, som
ej så noga kunde inhämtas.» Andra beskrifver han såsom »i sina spitsar till
figuren af saltpeter, men hade ingen columna.» Likaledes kristallerna i det inre af
cystideerna, »som gå i centro tillsammans, lämnandes under tiden en liten iholighet
i sielfwa centro, at man tydeligen kan se deras trekantige spitsar».
2 Martin Kähler: Akad. Afhandl. »De Crystallorum Generatione» sid. 19. I
samma arbete heter det att Linnés åsikter om kristallerna knappast blefvo
uppskattade till deras fulla betydelse af sådana, som hvarken hade tillfälle att höra honom
själf utveckla dem eller »att se den bekanta stora samlingen af kristaller, som han
brukar låna från själfva museet och framlägga för sina åhörares ögon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
