Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linné definierar kristallerna på följande sätt: »Kristallerna äro
till stenriket hörande kroppar, polyedriska med flere plana och
de-terminerade sidor och flere proportionela vinklar». Han indelar
kristallerna i följande släkten: »I:o Saltkristaller, i vatten lösliga, II:o
Stenkristaller, ofta genomskinliga, ej rykande i eld, hvilka kallas
kristaller i egentlig bemärkelse. IILo Svafvelkristaller eller eldfängda
och arsenikala, som i elden gifva en luktande rök, IV:o Metailsalter
såsom Bly-, Järn-, Silfver- etc. hvilka smälta i eld.» Af dessa
släkten behandlar han i De Crystallorum Generatione likväl endast det
andra slägtet eller stenkristallerna.
Det är anmärkningsvärdt, hvilken begränsning Linné ger åt sin
be-skrifning af kristallerna. Ehuru han däruti innefattar såväl konstgjorda
salter som naturliga mineral, så inbegriper han långt ifrån alla
kristalliserade mineralprodukter under kristaller. Följande yttrande är
be-teckande: »Då de kristaller, som bestämmas af Vitriol> ofta äro
blandade med kis eller arsenik och altså böra räknas bland svaflor,
förbigås de här, på det att vi ej må afvika på ett annat område
och derigenom vända oss till en ny del af vetenskapen, belägen vid
kristallografiens rågång, hvilken benämnes Pyritologien.»1 Till
kri-stallografien räknar Linné sålunda af naturliga mineral föga mer än
kvarts, kalkspat, flusspat, tungspat och ädelstenarne.
Kristallisationen är enligt Linné ett fenomen »som helt och
hållet beror på det i hvarje kristall inneboende saltet»;2 »ty emedan
saltet älskar sin determinerade och specifika gestalt, så delas det
löst i vatten i många tiotusental; men de enskilda smådelarna
bevara alljämt det helas gestalt och ånyo kristalliserade eller förenade
i en enda, erhåller det hela smådelarnes gestalt, ehuru det eljest
synes omöjligt att hopsamla sådana polyedrar till hundra tusental och
återföra dem till en enda, så att af dem till slut uppstår samma
specifika och polyedriska figur.» Han säger vidare: »Af det sagda är
följaktligen tydligt: Saltkristallisationen är ett samlande af samma
slags saltelement i enhetliga agregationer af oföränderlig gestalt,
egendomlig för hvarje särskildt salt.» 3
1Den framstående sachsiske bergsmannen J. Fr. Henckel hade år 1725
utgif-vit sin Pyritologia eller Kishistoria, ett arbete, som af Linné högt uppskattades och
flitigt citerades.
2 Den följande framställningen är, där ej särskildt anmärkes, byggd på den
nämnda akadem. afhandl. De Crystallorum Generatione, Upsala 1747. De
anförda citaten äro efter en från det latinska originalet för undertecknad af Fil. Lic.
S. Grönfeldt utförd öfversättning.
3 En likartad uppfattning var tidigare uttryckt bland annat af Svedenborg, som
ansåg att hvarje kropp bestod af smådelar (blåsor eller kulor), som hos hvarje sub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
