Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan han på detta sätt redogjort för salternas kristallisation
öfverför han detta till de andra kristalliserade stenarterna. »All
po-lyedrisk gestalt i stenriket (med undantag af försteningar) härrör från
salterna; salterna äro den enda orsaken till kristallisation. —––––-
Följaktligen äro kristallerna med salter sammansatta stenar.» Han
jämför salterna, de formgifvande, med det manliga elementet och
stensubstansen med det kvinnliga hos den organiska naturen.1
Kvartsen och kalkspaten utgöra föremål för hans särskilda
intresse och han återkommer ofta till dem. »Stenar, benämnda
kristaller, skilja sig från kvarts och spat blott genom form. Härvid är
fråga om egentliga s. k. bergkristaller. Vanliga hos oss äro
kristaller, bildade af kvarts och spat. Kvartskristallerna äro
genomskinliga, i brottstycken kantiga, spetsiga, ojämna och gifva gnistor,
anslagna med stål. Spatkristallerna äro subdiafana med rombiska
brottstycken, som medgifva skrapning och ej frambringa gnistor mot stålet.
Alltså äro deras egenskaper desamma som kvartsens och spatens och
i intet afseende utom den yttre formen skilja sig de kristalliserade
från de oformade.»
Huruvida han anser att de kristalliserade varieté terna innehålla
salter, de okristalliserade icke, framgår ej med full tydlighet af dessa
yttranden.
Icke blott kristallernas form utan äfven deras förekomst,
genomskinlighet och öfriga egenskaper gör han beroende af salterna. Han
vill därigenom förklara att (kalk-) spatkristaller alstras i kalksten och
bergkristaller däremot »liksom sjelfva kvarsten i klippor och andra
stenar;» och att »om en kristall anträffas i ett berg hållande metall är
det nästan alltid kis; men om berget ej är mättaclt med metall är
kristalien berg- eller spatkristalL»
Hvad färgen beträffar säger han: »Nästan all färg i stenriket
härrör af metallerna», och han anför ett antal exempel därpå t. ex.
att järn ger grön vitriol men gul ockra, som genom bränning blir
röd; koppar ger blå vitriol, men grön ockra med syra såsom i
smaragden blå ockra med ett beständigt alkali såsom i safiren etc.
»Följaktligen se vi att kristallernas färg beror af metallens ockra men
formen af salterna,»
Det är af intresse att se att Linné iakttagit bildningen af
pseu-domorfoskristaller (omslutningspseudomorforser) och ger en för sin
stans voro af särskildt slag, storlek, rörelse och verksamhet. En bestämd
sammanställning af dessa efter matematiska lagar frambringar kristallerna.
1 Syst. Nat. Ed. XII, företalet: »Terras femineas impraegnari a Salibus
mascu-lis, indeque prognasci Nobiliores.»
Hj. Sjögren. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
