Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teori egendomlig förklaring på deras uppkomst: »Det finnes inuti
ihåliga kristaller, hvartill orsaken är, att saltet först kristalliserat i sin
begränsande och gifna form, men derpå täckts at ett stenskal af
själfva saltets form: slutligen, sedan saltet lösts, återstår själfva
sten-skalet. »
Rörande kristallformen säger han att densamma bestämmes af
saltets form: »Natronets form röjes i spatskristallerna, dessa
kristaller födas nämligen i kalk eller marmor, hvars salt före förbränningen
har samma form som natron.1
Nitrums gestalt återgår hos kvarts- eller bergkristallerna;
nitrum uppsamlas nämligen ur luften, regnvatten och mylla, hvarför
också dessa kristaller äro synnerligen talrika, ty i våra bergsklippor
anträffas knappast någon remna, som ej är full af dessa kristaller.
Vitriolens form är vanlig hos kiserna, enär de hålla metaller
och till äfventyrs är orsaken till kisernas växlande yttre gestalt den,
att vitriol och alun ofta fås af ett och samma upphof; dessutom lär
oss kemien, som är uppspårarinnan af naturens förhållanden, att alla
metaller åtnjuta sitt eget vitriolslag med för enhvar egendomliga
former; ty om än gemenligen blott räknas trenne vitroler, nämligen
järn-, koppar- och zink, hindrar ingenting att de öfriga metallerna
äfven äga sina vitrioler, hvilka kunna bilda bestämda former.–––-
Så många salter det finnes i stenriket, så många kristallslag
kunna anträffas, såsom kristaller af Natrons, Nitrums, Aluns, Koksalts
och Vitriolens form. Visserligen ges det andra kristaller af en från
de uppräknade afvikande form; men sluta vi genom analogi, att
denna olikhet har för oss ännu okända salter och deras modiflcationer
att tacka för sin uppkomst.»
Vid kristalibeskrifningarne uppräknar Linné antalet ytor af samma
form, men talar ingenstädes om vinklarne mellan ytorna. Det är
häraf tydligt, att tillfälliga variationer hos kristallutbildningen för
honom blifva viktiga karaktärer, under det att det väsentliga hos
kristallformerna nämligen lutningsvinklarnes konstans, såvida han kände
densamma, endast tillmättes en underordnad betydelse. I allmänhet
kan man dock indentifiera de mineral, hviikas kristaller han afbildat
och beskrifvit.
1Med Natron betecknar Linné »Sal Calcarium». Linnés kemiska och
mineralogiska nomenklatur utmärker sig genom en ganska stor själfständighet och han
ville tydligen äfven här uppträda reformerande. »Äfven bekymrar det oss föga om
de gamles natron varit ett och samma som vårt eller ej, ty beträffande orden skola
vi ej tvista, då de själfva blott gälla liksom mynt efter gifvarens och. tagarens
öf-verenskommelse.» De Crystall. Generat, s. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
