Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / V. Carl von Linné såsom mineralog / 24 (1907) Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés kristall-lära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Granat formen delas i trenne släkten:

Fig. 23.

Fig. 24

1. »Granatus döde cae dr os, ex planis petitagonis.1 Denna är
synnerligen vanlig i vårt land, af en hasselnöts storlek, understundom
äfven» af en knytnäfves. I de lappska alperna, i Roms koppargrufvor
i Norge, vid Caj torna i vår högsta nord, träffas en sten, bestående
af glimmer och talk, full med
granater af hampfröns storlek, hvilka
granater med orätt hållas till salu
som rubiner i apoteken. Fig 23.
Af denna form finnas
dode-caedriska Pyriter, som ofta hålla
något silfver. Vi hafva s. k.
blyglans af samma form.»

2. Granatus solitarius
dode-caedros ex rhombis} Denna sten är nog så regelbunden och har en
hasselnöts storlek, men alla dess sidor äro plana och rhombiska,
hvilket sällan inträffar hos granaterna. Äfven är den mörkare än öfriga.»
Fig. 24.

3. Granatus bis dodecaedros ex rhonibis? Rätt vanlig i
Sverige, finnes sällan utan någon sida skadad.»

Under årens lopp gjorde Linné, allt eftersom materialet ökades
och kretsen för hans iakttagelser vidgades, betydliga ändringar i sitt
system. Nya släkten infogades t. ex. Borax, till hvilket räknades
topas, turmalin och granat. Topasen kallas Borax tesselatus o. s. v.
Till sist upptager han äfven Granatus och Pyrites såsom särskilda
kristallsläkten;4 andra släkten upphäfvas såsom Selenites, hvilket
förenas med Natron.

Öfverhufvud taget synes han själf hafva insett, att grundvalen
för hans indelning icke ägde den fasthet, som han själf i så hög grad
fordrade hos ett vetenskapligt system. Betecknande äro i detta
af-seende de ord, hvarmed han inleder förordet till det band af sista
upplagan af sin Syst. Nat., som innehåller stenriket: »Lithologia niihi
cristas non eriget.»5

1 Pentagonaldodekaedern. Denna form är hos granaten sällsynt.

2 Rombdodekaedern.
8 Triakisoktaedern.

* Syst. Nat. I2:te uppl. 1768, sid. 220.

5 »Lithologien inbringar mig inga lagrar; ty stenarne, för hvilka jag en gång
hyste stort behag, har jag lagt åsido, sedan vetenskapen därom öfvergått till andra;
och ej heller skulle jag nu återgå därtill, om jag ej utmanats.»

Fig. 23. Fig. 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>