- Project Runeberg -  Carl von Linnés betydelse såsom naturforskare och läkare : skildringar utgifna af Kungl. Vetenskapsakademien i anledning af tvåhundraårsdagen af Linnés födelse / V. Carl von Linné såsom mineralog /
33

(1907) [MARC] Author: Otto Hjelt, Einar Lönnberg, Christopher Aurivillius, C. A. M. Lindman, Alfred Nathorst, Hjalmar Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés mineralogiska system

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nas svafvellialten såsom latent eller outvecklad (Sulphur iners) till
skillnad från det följande släktet pyrites, som betecknas såsom
Sulphur vitriolo infecturn. Till detta släkte räknas dels nativt svafvel,
dels också orpiment, svafvel- och kopparkiser m. m. Släktet
Arseni-cmn, karakteriseradt genom det metalliska svaflet (sulphur metallicum),
omfattar utom metallisk arsenik (arsenicum nudum) äfven arsenikkis,
koboltglans m. m.

Hvad som är utmärkande för de till denna ordning, Sulphura,
hörande stenarterna är framförallt svaflets närvaro. Detta har tryckt
sin prägel på mineralen, så att de egenskaper, som betingas af
sal-ierna, delvis träda i bakgrunden; flera af dessa stenarter äro därför
icke kristalliserade. Detta är isynnerhet förhållandet med de till de
två förra släktena, electrum och bitumen hörande arterna.

Tredje ordningen, Mercurialia, innehåller metallerna och deras
malmer, de må utgöras af de gedigna metallerna eller deras
svafvel-eller syreföreningar. Sålunda anföres under zink såväl galmeja som
zinkblende (zincum sterile nigrum) eller »rödslag»; under bly såväl
blyglans som ock blyspat.

Bland stenarterna af metaliarternas ordning har mercurms
(hvarmed Linné generellt betecknar metallen) blifvit bestämmande och
tryckt sin prägel på egenskaperna under det att inflytandet af sal
och sulphur, ehuruväl de finnas närvarande, träder i bakgrunden.

*



Redan i det föregående är det påpekadt, till hvilka
inkonsekvenser Linné fördes genom sitt fasthållande vid principen, att salter skulle
vara närvarande i alla stenrikets kristalliserade produkter; härigenom
kommo t. ex. de kristalliserade arterna af kvarts och kalkspat icke
blott att skiljas från de okristalliserade arterna af samma species,
utan blefvo till och med förda till en helt annan klass i systemet.
A andra sidan blefvo helt godtyckligt uppfattade kristallformer
orsaken till sammanförandet af stenarter utan verklig släktskap. Sålunda
ställdes t. ex. fältspaten (kallad Spatum rubrum och Spatum
incar-natum) bland kalkspaterna; dess hårdhet antogs bero på något
in-blandadt järn eller glas: (»eftersom den har något vitrescens i sig ger
den alltid eld»). I I2te uppl. af Syst. Nat. kallas den Spatus
cam-pestris, men har fått behålla sin plats bland kalkspaterna. *

1 Linné ansåg, att fältspatens bildning stod i något samband med hafvet. Om
Spatum rubrum heter det: »Finnes i Ålands hafsklippor och i svedjor och fällor i
stor myckenhet, som bevis på att hafvet gått dit.» »Nata e materia Spati sub mari,
a Neptuno et Marte adulterata» Syst. Nat. 1768, Bd. 3, s. 50.

Hj. Sjögren, 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:25:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linne200ar/linneminer/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free