Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - - Linnés mineralogiska system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett exempel på en föga naturlig gruppering erbjuder släktet
Alumen bland minera. Man finner där följande arter sammanförda:
först det verkliga alunsaltet, Alumen nudum, vidare alunskiffer Alumen
schisti och till sist såsoms// species Alumen lapidosum pellucidissimum^
innefattande ädelstenarne diamant, rubin och safir.
Ett annat likartadt exempel finner man man inom släktet muria,
där jämte koksalt, spanskt salt, liineburgersalt samt flusspat i 6te
upplagan finnes intagen bergarten rapakivi (själffrätsten, muria saxi
ex mica spatoque). 1 Det är redan framhållet att Linné tog första
steget till en välbehöflig rensning af den mineralogiska vetenskapens
innehåll, då han därifrån utsöndrade icke blott »stenar utur Djur och
Fiskar» m. m. Att likväl hans begränsning af den mineralogiska
vetenskapen i dess helhet såväl som af dess olika afdelningar led af
en stor oklarhet framgår af det föregående.
Detta yttrar sig kanske förnämligast i bestämningen af
artbegreppet, hvarvid sådana ganska tillfälliga omständigheter, som t. ex.
den praktiska användningen ofta icke blott tages till hjälp utan rent
af lägges till grund. Så till exempel indelas släktet Cos (sandsten)
i följande species:2
i. Gottlandssten, hvilken vid Bjursviken tages; användes för
Stockholms slott o. s. v.
2. Filtrum eller silsten, använd för vattenfiltrering, om hvilken
antecknas: »Svår att få af utländingen och otroligt dyr.»
3. Kvarnstenar, »med ojämn superficie, så att de kunna gnugga
sönder säden», från Orsa socken i Öster Dalarne. 3
4. Ställsten, som användes i masugnspipor.
5. Vät/esten, »som är den allra lösaste och långt lösare änkvarsten,
hvarmed bönderna pläga slipa sina liar».
1 Detta är tydligen efter Wallerius, hvilken i sin Mineralogi (1747) upptager
»Sjelffrätsten med Saltpeter, Saxum in aêre deliquescens nitrosum» bland saltarterna
på grund af att bergarten enligt »de af Herr Comissar. Joh. Berger gjorde och
mig communicerade försök, lemnar efter utlakning i crystallisation tvänne slags
salt, nämligen först et af Sexidig långstrålig figur, hvilket brinner i eld med klar
låga och utan tvifvel är fördenskull saltpeter; sedan et cubiskt salt, som ligger
närmare båtten och sprakar i elden, hvilket är koksalt eller bergsalt.» I sista uppl. af
Syst. Nat. har Linné fört själffrätstenen till den nya ordningen aggregati bland ftetrae.
2 I det närmaste öfverensstämmande i de olika afskrifterna af föreläsningarne.
i Syst. Nat. 1768 är antalet species ökadt till 16, men de ofvan nämnda återfinnas
med undantag af ställstenen.
3 Här anmärkes: »Dalkarlens sätt att mäta sin sten går emot all matematik
ty 4 quarter göra väl en aln, men 5 quarter två alnar o. s. v. till 12 quarter, som
utgöra 12 alnar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
