Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. Linné föreslog, men å andra sidan torde öfversiktligheten öfver
det hela varit svårare med så många ordningar, som Brisson använde,
i synnerhet som dessa delvis ej voro naturliga. I främsta rummet
använde BRISSON fotternas och benens beskaffenhet och i andra
rummet näbbens såsom indelningsgrund. Det är gifvetvis lättare att fa
smågrupper naturliga än stora, men kunskapen om faglarne var på
BRISSON’s tid ej på långt när tillräckligt utvecklad för att åstadkomma
en så detaljerad indelning på korrekt sätt. Därför måste Brisson’s
indelning bli ytlig. Härpå kunde många exempel framdragas, men
några torde vara tillfyllest. Släktet Sitta ensamt bildar en ordning,
under det att Parus med Alauda och *Ficedula* (diverse
flugsnap-pare och sångare), Caprimulgus och Hirundo bilda en ordning.
Strandskata och * Pluvialis* bilda med Otis oeh Himantopus en ordning för
sig, men öfriga charadrider jämte hägrar, storkar, diverse rallider,
Balearica, Cariama och Anhima en annan. Albatrosserna ensamma
utgöra en ordning, öfriga stormfåglar gå tillsammans med måsfaglarne
i en annan. Flamingo och skärfläcka föras ihop o. s. v. Återigen i
andra fall har BRISSON utan tvifvel lyckats bättre. En större fördel
än uppdelningen i många ordningar var förbunden med upprättandet
af flera släkten än Linné hade. Häri och i de utförliga och goda
beskrifningarne ligger Brisson’s företräde, ej i systemet.
Så sent som 1790 framlade den framstående engelske ornithologen
J. Latham i sin *Index Ortiithologicus* ett system, som var ganska
nära öfverensstämmande med Linné’S. Ordningarnes antal hade ökats
från 6 till 9, och de nya utgjordes af Columba:, Struthiones och
Pin-natipedes. Den sista utgjorde ett konglomerat af PJialaropus, Fulica
och Podiccps och var sålunda alldeles olämpligt sammansatt.
Däremot inneburo de två förstnämnda en vinst för systemet. Det dröjde
för öfrigt mycket länge, innan den ornithologiska systematiken gjorde
några verkligen stora framsteg framför Linné. Detta berodde därpå,
att den jämförande anatomien först mycket sent kom till användning
i någon afsevärdare utsträckning för denna klass. En af de första,
som då bröt ny bana i detta afscende, var en annan svensk, C. J.
SUNDEVAI.L.
Linnés klass * Amphibia* motsvarade, som redan nämnts, såväl
kräldjur som groddjur enligt nutidens begrepp. Men det var först
mycket långt senare, som man fick någon uppfattning af dessa båda
djurtypers stora åtskillnad. LAURENTI upptog 1768 namnet »Reptilia*,
som af Linné användes för de med fötter försedda »amphibierna», i
motsats mot Serpentes, såsom generellt namn. För första gången
användes namnet’*BatracJiia* med en naturlig begränsning för grod*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
