Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Ovisshet och nya uppslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
4 veckor på året för att fånga falkar, vilket gav god
inkomst. Då falken fångats, klippte man näbb och klor
av honom med en liten vass tång. På fågelns huvud sattes
därefter en mössa: de unga falkarna, som ansågos för de
bästa, fingo en sammetsmössa med tofs. Men de äldre
fingo hålla till godo med en skinnluva. »Falkfångarna i
sin koja, som der måste sitta utan eld och varm mat så
mången dag uti ett fuktigt, kallt, blåsande och ofta
regnaktigt väder lära ej finna allt nöje.»
Söndagen den 21 juli tog man sig en grundlig vilodag
på Mugga gård (inne på norska sidan) »instängda så af
högtiden som det svåra vädret, hvilket regnade hela dagen.
Man var trött av 7 skogs mils resa, som man gjorde dagen
förut i sten på sten, pussar, berg och dalar; ej häller kom
man fram förr än det var dagerljus. Lågom alltså till
middags, var alltså intet under, att man i dag ej gjorde
några observationer». På återvägen från Norge, där Rörås’
koppargruva »examinerades», besteg man Svucku fjäll,
»som stod lik en jätte bland pygmæos». »Brantheten,
höjden och stenrösen hulpos åt att tvätta svetten ur en
trött och sträfvande kropp, men vi kommo omsider matte
upp på spitsen. Här hade man en makalös prospect öfver
hela fjällen.» På tal om denna vandring ger Linnæus en
präktig naturskildring: »När man kl. 1 — i otroligt stark
varma — begynte stiga upp vid Roten på Svucku, lät sig
strax åskan höra. Ju längre man kom upp, ju kallare blef
det, och ju mer blåste vädret. När man kom högst på
berget, stod såsom en tjock rök allestädes emellan bergen.
Vid några ställen stodo strålar från himmelen neder, som
hade det regnat, hvaruti lyste åtskillige färger, såsom uti
en regnbåge. Åt öster var ett svart moln med mörker,
att man ej kunde väl se närmaste berg äfven dylikt här
och der på andra sidor. Denna svarta och dödslika
himmel hotade oss, som uppå den bara, höga klippan stodo,
med blixt, knall och dunder, som på alla sidor om oss hör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
