Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
floran» färdig, en systematisk uppställning och beskrivning
av alla växtarter. Detta arbete — Species plantarum —
ansåg Linné själv för sitt yppersta; han kallar det »frukten
af min mästa och bästa lefnad». Det inledes av en
dedikation till Sveriges konung och drottning. Materialet
hade samlats från alla Sveriges landskap, från holländska,
franska och engelska trädgårdar, från Uppsala botaniska
trädgård. Många utländska furstar och mecenater hade
även sänt bidrag. Ingen hade vid den tiden rikare
resurser än Linné för ett sådant arbete. I Species
plantarum genomföres den s. k. binomenklaturen
(tvånamnsbeteckningen) på växter i stället för de gamla botanisternas
oklara, långrandiga beskrivningar, som voro tunga,
opraktiska och svåra att minnas. Linné återgav växterna
deras under århundradenas lopp förlorade namn: vårje
art fick ett »tvåledadt» namn, bestående av ett
substantiv, som utgör genusnamnet, och därjämte vanligen
ett adjektiv, som betecknar arten, t. ex. Viola odorata,
Anemone nemorosa. Så blev det reda och ordning i det
kolossala växtmaterialet; det blev möjligt att utan
sammanblandning bestämma och särskilja varje art. Linnés
enkla benämningssätt är nyckeln till växtrikets
kännedom, ty med namnlösa växter vore visshet och reda i
örtkunskapen omöjlig.
Linné har även klart och bestämt uttalat tanken om
ett naturligt system. För honom voro naturföremålen
ett verk av »Creator Telluris Omnipotens» (jordens
allsmäktige skapare) och av naturen, »Filia Dei» (Guds
dotter), som förverkligade hans avsikter. Linné ansåg, att
ej blott släkten och arter, utan även växtfamiljer finnas i
naturen och att vetenskapsmannen bör lära känna dem.
»Den högste upphovsmannen», säger han, »har frambragt
alla naturkroppar i ett sammanhang liksom en kedja med
länkar, mellan vilka likhet eller släktskap utgör
föreningsbandet. Men dessa länkar har han utan ordning inkastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
