Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
ren ett ständigt kretslopp, som Linné kallade »ämnenas
själavandring».
Linné gjorde många intressanta iakttagelser angående
växternas lokalisation (det finns för »lokalen» avpassade
vattenväxter, fjällväxter, skuggväxter, fältväxter) och
de mot livsvillkoren svarande egenskaper, som av den
allvise skaparen givits åt olika arter. Varje jordmån
frambringar särskilda och från andra divergerande växter.
Vidare meddelar Linné rön om plantornas uppgift att
skydda varandra och om klimatets inverkan på växtlivet.
»Värmen tycks vara växtens liv, liksom vattnet kan sägas
vara dess föda.» Växternas fördelning på jorden beror
på klimat och jordmån. »Indien har fått palmer,
tempererade länder övervägande örter, nordliga trakter gräs
i mängd, de kalla länderna mossor (lavar), alger och
barrträd.» För att växterna skulle kunna betäcka hela jorden,
blevo de av den högste såningsmannen utrustade med så
olika egenskaper. Om växternas fröspridningsmedel talar
också Linné på sina ställen. Periodiciteten i växtlivet
intresserade honom även mycket: t. ex. trädens lövfällning
och lövsprickning.
Som en sammanfattning av Linnés betydelse som botanist
må till sist anföras ett omdöme av en av de mest berömde
bland hans samtida vetenskapsmän, Albrekt von Haller:
»Maximum opus et æternam» (en stor, för alla tider
bestående gärning).
Linné var som botanist ej blott teoretiker. Han
yttrade en gång: »Botanisterna skulle dock kunna göra det
allmänna en större tjänst genom sina observationer. »
Själv strävade han ärligt för att främja praktisk
tillämpning av sina vetenskapliga forskningar. I en uppsats:
»Rön om växters plantering, grundat på naturen» (1739)
hade han givit en sammanfattning av sin i utlandet
förvärvade insikt om växternas livsbehov och vård. Däri
talas det ock om den »förmån» man äger av »hwarjehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
