Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Han var en mästare i att med få ord få fram det
karaktäristiska hos en djurart. I de anteckningar från hans
zoologiska föreläsningar, som nyligen utgivits, finner man
riktiga pärlor av skildringskonst; de röja en sällsynt skarp
iakttagelseförmåga och varm kärlek till djuren. Det
torde vara av allmänt intresse att läsa några av dessa
skildringar; somliga av dem verka som små genrebilder.
Om aporna, »dessa diurwärldens pajazzer», heter det:
»De äro ganska wiga och snälla att hoppa; uti träna klifwa
de ganska perfect, så at de öfwergå alla lindansare och
långt bättre än Ikornen. — — — Men de äro ock ganske
wilde, ostyrige och swåre at tämja. Alle äro de rolige,
leksamme, subsonneuse, revangeuse och hämgdgirige.»
Vår »gemena Katta» (vanliga katt) beskriver han så:
»Hon skils därmed från de andre, att hon har öron som äro
jämna, och ej spitsiga, som de andra Species hafwa. Katten
är commodast av alla djur; kan ligga i spisen hela dagen
utan att bekymra sig om födan eller hafwa någon omsorg
för morgondagen. Hon går mycket tyst, ty hon lägger
in sina klor att bewara dem till dess de behöfs, att hon
skall taga rof eller försvara sig, och då är hon snäll som
en hastig Tiger. När hon är glad och wid godt humeur
så mal hon med munnen, äfwen som loarne göra. — —
Alla kattor äro mycket leksamma. Besynnerligit är,
huru de med fötterna liksom twätta sig emot owäder; de
äta ganska litet, men ännu mindre dricka de, men hunden
däremot dricker braf; hwaraf ordspråket är kommit:
Ȋta som en katt och dricka som en hund,
så får man lefwa i mången stund.»
— — — Katten ser bäst i mörkret, ty då widgar hon ut
ögonstenarna, att de bli runda och stora, men om dagen
drar hon ihop dem, hwaraf de synas aflånga; när hon om
nättren står på lur, lysa ögonen på henne som twå lius,
äfwen som på loarna, som man på resor om nätterna kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
