Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
bli skrämd af. Detta liuset kommer af någon phosphorisk
eld, som lyser i ögat. — — Hela kattslägtet är mycket lätt,
klifwer käckt, och skiuter rygg, då de springa.»
Om vargen förtäljes bl. a.: »Han är ett bland de
grymmaste rofdjur, som för (= före) 1720 knappt var bekant
här hos oss. Han kan hungra längre tid än andra
rovdjur, men då hunger och köld trycker honom på en gång,
skonar han icke människan, som han ej annars gärna går
på. Om sommaren äro de ej så snåla som om vintern, och
äro då mäst solitarij, men om wintern, när de äro hungrige,
gå de i stora hopar. Bonden har skräck att ute nämna
warg, utan kallar honom Tasse och Grå. Han är mycket
slug, tar ej rof i skogen, ty han räds för försåt i buskarna,
men på slätten är han djärf. De fångas på mångahanda
wis med skallande och nät, med gropar, utlagda bössor,
förgiftade luder, Rävkakor och dylikt. Skinnet är
mycket warmt och så mycket bättre, som hwarken loppor
eller löss trifwas i dem.»
»Skälen är en warg i Siön, håller sig alltid framme vid
Strömmings- och andra fisklekar, äter och ofta då för
mycket. På Gottland ätes han äfwen och af
Capucinermunckarne, som hålla honom för en fisk. Skinnet brukas
till allehanda, ty det håller ute wattnet; till kappsäckar,
muddar, till öfwerdrag på couffertar, till bössefoder m. m».
I dessa anteckningar förekomma även intressanta
skildringar av utomeurepeiska djurslag t. ex. »Elephas»,
som beskrives så: »Känns (= igenkänns) med sitt snyte
(= snabeln), som är så långt, att det räcker ner i marken.
Dess locus natalis är OÖstIndien, där han håller sig wid
träsk och kärr och wältrar sig i träcken som Swinet, det
han ock låter nog likt, fast gröfre. Han brukas i stället
för hästar, dock ej att rida på eller åka efter, utan de sätta
hus på dess rygg. Särdeles när fruntimmer resa, som ej
låta se sig. I krig brukas han ock, dock mer förr än nu,
sedan man begynt bruka stycken (= kanoner). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
