Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Linné som vetenskapsman och skriftställare under senare år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
arbete tienlig. — — Barn böra få gå uht i lufften, wänias
wid kiölden, då blifwa friska.»
En hastig förändring är farlig, t. ex. att »i hast
förswäria bränvin», »att löga sig, då man varit het», »att
komma utav ett mycket arbetsamt lefwerne in quietum»
(= lugn). »Den som länge hungrat, achte sig, at han ej
äter sig mycket mät.» . s
Linné förordar måttlighet och omväxling. »Den som
dricker swagt för mycket, blifwer watnlagd som en Holländare,
stannar i watusot. För mycket starka drycker en
fyllhund med oräkneliga kroppens och siälens olyckor. — —
Studera giör enom wis; för mycket giör enom galen och ej
klok.» Ombyte »lifvar och förnöjer, både i mat och andra
lifsförhållanden. Därför har Gud lagt människians kiök i
haf, afgrund, skog, mark, allestädes». Man blir »wigh af
variant arbete», »lärd af studier, men pedant af ett». En
viss anpassningsförmåga i sinnesstämningen är ock
förmånlig, hvilket Linné framhåller på sitt träffande,
humoristiska sätt: »Komer til en trist, wara trist, med gladom glad;
så koma lappare fram.»
Sina dietiska principer grupperar Linné efter olika
ämnen. Om inverkan av olika slags luft har han åtskilligt
intressant att meddela: han konstaterar verkningarna av
ren och dammig luft, regnluft, osund luft (ständiga febrar,
som botas genom »wäderväxling» = luftombyte), torr,
fuktig, stillastående och blåsig luft. Om fjälluftens
stimulerande, hälsobringande verkningar skrev han — som vi
minnas — redan i sin »Lapplandsresa». Vidare nämner Linné
verkan av köld och värme. »Om sommaren studerar man
aldrig braf, alt tungt. Då man ligger i sohlskenet om
sommaren, blifwer man så mat (= matt), at man knapt tröstar
(dial. för vågar) stiga up; om winteren löper man qwickt.
Aldrig har man den appetit at äta, då är het, som då kalt.
Käringegris blifver den, som alltid suttit i askan. — —
Wårens warma är lium, hwarken för kall eller för het; då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
