- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 1 /
121

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

f

sida utan att blifva observerad, ty Glaukon hade lutat sitt
hufvud mot handen med blicken mot jorden, och Filippos
hade med hela sin själ varit inne i berättelsen.

»En allmosa, gode herrar, en allmosa åt Ismaels
dotter», svarade en stämma till hälften dof, till hälften gäll
och skärande, och den gamla utsträckte sin magra
förvissnade hand.

»Vid allt hvad heligt är», utbrast i detta ögonblick
Filippos, »ser du, Glaukon?»

»Jag ser».

Månen lyste åter fullkomligt klart, och vid dess sken
kunde man öfver den gamlas venstra öga varsna ett
trekantigt brandrödt märke.

»Jag tror», återtog Filippos, »att jag står vid
dödsrikets rand, eftersom alla skuggor från fordom i dag vanka
förbi mig. Säg mig, gamla qvinna, har du varit i
Jerusalem?»

»I Jerusalem? — Ja, herre, och i Rom, och i Athen och ’
i Alexandria, och i hela veriden. I Jerusalem — skulle
gamla Hagar icke hafva varit i Jerusalem?»

»Naturligtvis, en gammal from judinna».

»Förbannelse öfver Juda, förbannelse öfver Israel,
förbannelse, I Javans söner, öfver all Isaks, löjemannens säd!»

»Är du då icke en judinna?»

»Jag är en gammal qvinna från Keriot, herre; der bo
judar och judinnor, och jag förbannar dem. När solen
uppgår öfver Moabs berg förbannar jag dem, och när jag
om natten vankar omkring tjället, då skälfver månen och
bleknar, när han lyss till mina besvärjelser. De angå Juda
söner och döttrar, och dem lärde jag i de visas land.

»Hvar är de vi$as land?»

»De förbannade kalla det Mizrajim, men I kallen det

J

I 2 I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free