- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
26

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(–––––––––––––––––––––––––––––––––––\

Kuliarne, som äro en förmedling af berg och slätt,
erbjuda i allmänhet de fördelaktigaste utsigterna och utgöra
derföre menniskans lämpligaste boningsplatser, om än för
några naturer den djupa dalbottnens lugn eger mest behag,
och andra helst dväljas på de höga bergen eller den
rymliga slätten.

Mera än utsigten är det också i många fall matjorden,
som bestämmer rätta platsen för menniskans boningar; och
detta icke blott derföre, att menniskan skall få något att
äta, — det är en bisak, som visserligen från en annan
synpunkt också kan förtjena att tagas i betraktande, — men
derföre, att utan matjord finnes ingen växtlighet, och utan växten
ingen skönhet, åtminstone ingen högre skönhet än hos ett
benrangel, hvars byggnad man väl kan beundra, men utan
håg att sjunka i dess famn. Den växtlösa naturen gifver
nemligen blott intrycket af död, hvaremot växterna alltid se
lefvande ut, om de än, såsom Vischer säger, förefalla oss
såsom sofvande väsenden. Blomman, tillägger han, är ett
sof-vande barn och trädet en sofvande hjelte. Ännu bättre,

synes oss, liknar Masius plantan vid ett dibarn, som ännu
ligger vid modersbröstet, och derfor hos oss väcker en så
oskyldig och innerligt rörande känsla.

Det vissa är, att ett landskap, för att vara vackert,
lättare kan undvara hvad annat som helst än lefvande växter.
Den största rolen spela naturligtvis härvid växternas jättar,
träna, och de samlingar af sådana jättar, som kallas skogar.
Dessa kunna till och med på en bördig slätt till en stor
del ersätta bergen; liksom några fa lundar kunna adla en
hel trakt af fula steniga backar. Agardh tillägger skogarne
en sådan betydelse, att han indelar våra förfader i
löfskogs-folk och barrträdsfolk, samt förklarar derifrån skilnaden emellan
Göter och Svear. För vår del vilja vi helst räkna oss till

V_____________________________________________________________________J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free