Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
offentligen uttala, men efter konungens död och
tryckfrihetens utvidgning började han som sagdt föra friare språk.
Det är ock i skrifterna efter Gustaf den tredjes död, som
den pånyttfödde Kellgren tydligast framstår. Andan i hans
skriftställare-verksamhet under tredje skedet hör ej heller till
den egentliga gustavianska litteraturen.
Förhållandet till konungen kan af det föregående anas.
I början var skalden en Gustafs beundrare; men denne hyste
dock först ett visst misstroende till Stockholms-posten,
troligtvis med anledning af några der införda mer frisinnade
articklar. Snart knöts dock närmare förening. Kellgren hade
redan 1778 börjat författa smärre lustspel till hofvets enskilda
förströelse. År 1780 blef han ock konungens handbibliotekarie
samt medhjelpare vid utarbetandet af flere dennes skådespel;
och 1785 äfven hans handsekreterare. Då och sedermera
hafva åtskilliga påstått, det Gustaf pensjonerade några den
tidens skalder, på det dessa skulle genom sina sånger leda
svenska folket till så ohejdad dyrkan af Bacchus och Venus,
att det sjelft, bortdomnande i nöjen och njutningar, skulle
bekymmerslöst öfverlemna rikets allmänna angelägenheter i
Gustafs hand. Hvad beskyllningen mot Kellgren beträffar,
är gissningen alldeles grundlös. Dennes erotiska sånger voro
utbrott af tidehvarfvets anda och af hans egna glödande
känslor, och ingalunda af någon dylik beräkning. Kellgren
har tvärtom, såsom vi sett, år 1788 uppmanat folket till
politisk verksamhet. Hans känslor för Gustaf sjelf under de
sednare åren kunna måhända anas, då man läser en af honom
år 1785 i Stockholms-posten införd artickel, hvilken skarpt
klandrade de öfverhandtagande felen af ytlighet, flärd, prål,
jagt efter nöjen, snart ock teatervurmen; detta allt, ehuru
något hvar visste, att nämnde fel förefunnos i hög grad hos
konungen sjelf, och enligt mångas öfvertygelse voro just af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
