Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den svenska skaldekonstens häfder. Men icke nog
dermed; han är visserligen främst en son af sitt lilla, fattiga,
men å verldshistoriens blad med outplånlig stil inskrifna
fädernesland, hvars söner hjelpt Gustaf Adolf att befasta
tanke- och trosfrihet i Europa; men ur denna
slägtegendom-lighet höjer han sig till en större och allmännare betydelse
ej blott för Sverige och norden, utan — hvad än mera är
— för hela menskligheten genom det sätt, hvarpå det
allmänt och ädelt humana i hans dikter fått sitt uttryck. Och
han är en sådan mensklighetens apostel så mycket mera, som
han icke på någon abstraktionens väg nalkas detta menskliga
ideal, utan stiger till dess höjder från personlighetens och
nationalitetens konkreta grundval. Till det herrliga tempel,
som hans harmoniskt bildande fantasi bygt åt detta ideal,
har han i sin skaldeutveckling vandrat steg för steg som
en vigd adept i högre makters tjenst; och när han kommit
fram genom sin ungdomsdiktnings propyleer och vandrat
uppför den väldiga tempelterrassen och den stolta peristylen
med öppnade cellaportar visat sig för hans öga, då har det
fosterländska och det menskliga för hans siareblick
samman-gjutits till en enda syn, ett enda ideal.
Låtom oss under några flyktiga ögonblick tillse, hvilka
de egenskaper äro, som konstituera detta Runebergs ideal,
med andra ord, göra oss reda för, hvilka hans diktnings
egendomliga och storslagna sidor äro. Det första, som fängslar
hvar och en vid Runeberg, är hans stora enkelhet. Likasom
naturen i sina daningar följer de simplaste och klaraste lagar,
men frambringar alster, hvilka, då de äro färdiga, framträda
för öga och tanke såsom under, så gör äfven det sanna snillet,
och sådant är intrycket af Runebergs poetiska konst. SåsonL
ordkonstnär är han den lefvande tillämpningen af Catos^
bekanta regel: ’»rem tene, verba sequentur.» När han fatt
V.
J
io 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
