Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans poetiska skaplynne. Då, såsom nyss antyddes, det hela
för honom gestaltar sig som en poetisk bild, en i förklarad,
idealiserad form framstäld åskådning af lifvet, det yttre eller
inre, från någon viss sida sedt, så är det helt naturligt, att
någon större utveckling af bildrikedom ej är behöflig. När
det hela är poetisk bild, skulle det bli för mycket, om äfven
hvarje del såsom sådan formades. Så vida nämligen den
enstaka bilden eller liknelsen är ett af skalden användt medel
att ännu mera förklara eller gifva konkret lif åt en
föreställning, som han vill frammana, då blir den mindre
nödvändig, om denna föreställning redan i och för sig är så
klar och åskådlig, att den öppet och rent säger ifrån, hvad
den är eller vill vara. Låtom oss upplysa detta med ett
exempel. Om en grekisk bildhuggare framstälde en
guda-stod, i hvilken han genom dragens och formernas ideala,
och dock karakteristiska uttryck gjorde klart för åskådaren,
hvilken af gudarne han åsyftat, så var det mindre nödigt
att sätta ett attribut i hans hand. Zeus från Otricoli skall
ingen misstaga sig på och sammanblanda med en Pluto eller
en Poseidon, äfven utan blixten och örnen, och Apollo di
Belvedere är sångens och ljusets gudom äfven utan .både
lyran och bågen. Men om en romersk efterbildare, såsom
verkligen skett, framstälde en ung Apollo med Eros* drag,
då måste han äfven sätta lyran och plektron i hans hand,
på det man skulle veta, att man hade sångens och icke
kärlekens gud framför sig. För öfrigt ju mera abstrakt ett
ämne är, ju mera det är tänkt och ju mindre det är
åskå-dadt, desto nödvändigare blir det att genom bild och metafor
gifva det åtminstone ett sken af åskådningens konkreta
tillvaro. Men sådana abstrakta poetiska framställningar är o för
Runeberg fullkomligt främmande. Också återkommer han i
sina kritiska uppsatser gång på gång till denna punkt såsom
V___________________________________________________________________)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
