- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
148

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r



jorden, sedan mot himmelen och sade med en af rörelse
dämpad stämma;

— Här äro vi endast stoft. Der skola vi engång

möta hvarandra strålande af ungdom, och då skola vi förstå
allt. Jag tackar er, eccellenza.

Vid dessa ord aflägsnade han sig, efter en djup
bugning, med fasta, manliga steg. Hans följeslagarinna följde
honom med en lång, lugn, tankfull blick. — För trettio år
sedan, sade hon till sig sjelf, skulle man hafva kallat detta
kärlek. Nu kallar man det vänskap, emedan man ej funnit
ett uttrycksfullare namn. Och likväl är det intet af dessa
två. Men hvad är då denna känsla, som liknar på engång
ett barns undergifvenhet, en ungdoms glöd och en
mog-nare ålders vördnadsfulla hängifvenhet, en sjelfförsakelse utan
gräns och ett sjelfviskt behof att lyckliggöras genom en
annan? Han hade rätt: en sådan känsla finner härnere
hvarken namn eller förklaring. Vi skola förstå det engång
der, — der!

Och hon återvände till palatset med långsama steg,
åtföljd af tjenaren.

Åter började i trädgården dessa hemlighetsfulla
hviskningar, hvarmed vexternas fangna dryader, marmorns och
bronzens bundna genier meddelade hvarandra sina intryck.
— Jag vet hvem hon älskat, hviskade Hebe; men han har
aldrig älskat någon annan än mig. Om icke jag gifvit honom
Hesperidernas äpple, vore han nu en gubbe.

— Han har aldrig älskat någon annan än mig, invände
Flora med svartsjukans glöd. Jag har räknat de vårar han
upplefvat, och de äro nu sextiotre, men jag fortfar att bekransa
dem alla med blommor.

Dryaden reste sin lilla gestalt i halfdunklet och
hviskade stolt; om han skapat eder, har han besjungit mig.

V

J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free