- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 2 /
149

(1877-1882) [MARC] With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag har lånat honom mitt vänaste sus, och af mitt hår har
han spunnit sin lyras strängar.

Faunens tjocka läppar förvredos till detta godmodiga
grin, som var hans natur: — Spunnit! Jag har sett honom
måla demoner och mejsla titaner. Det lönar sig visst för
honom att jollra med qvinnor om kärlek!

Lejonen skakade sina mahnar af bronz och röto som
hafvets aflägsna dån vid Tiber mynningen: — Jorden bär icke
två män som han i väldig kraft. Han band oss i
smältande malm och ställde oss här på vakt till tidernas ände.

En sådan man leker icke med blommor.

— Nej, nej, genljöd det uti pelaregången; kapiteleme
bände sig emot hvalfven, socklarne stampade grundvalen,
freskerna sprungo fram ur kalken och de jättelika
karya-tiderna stångade mörkret; — nej, nej, en sådan man leker
icke med blommor!

Obekymrade om de stores förakt, fortforo träd,
buskar och blommor att meddela hvarandra sina tankar
i aftonvinden. Jasminerna frågade: hvad vill det säga,
att engång älska? Hon som utsådde oss, har älskat i hela
sitt lif.

— Jag känner henne, svarade rosenhäcken. Vid sjutton
år gaf hon sin hand och sin kärlek åt Italiens ädlaste riddare,
och när de älskat hvarandra i aderton år, gick en lansspets
genom hans hjerta. Tretton år ha vi grönskat öfver hans
graf, men hon älskar honom ännu, — honom och ingen
annan.

Myrtnarna, som berömde sig att vara kärlekens
räknemästare, började lägga tillhopa de ziffror rosorna uppräknat.
Sjutton, aderton och tretton, sade de, göra tillsamman
fyratio-åtta. Är det möjligt att älska, när fyratioåtta höstar plundrat
glöden af lifvets sommar?

V_____________________________________)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free