Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON OUIJOTE.
37
nu för tiden, äro dårskapens spegel, exempel
af orimligheter och vällustens afbilder. Ty
kan väl något galnare finnas, än dä i första
aktens första scen ett barn föreställes ligga i
sin linda, hvilket redan i den andra
framträder som en skäggig man? Hvad är väl
orimligare, än att framställa en gubbe som
manhaftig och en yngling som modlös, en dvärg
som vältalare, en pass-upp som rådgifvare, en
kung som lastdragare och en prinsessa som
hjälphustru? Hvad skall man sedan säga om
iakttagandet af tid och rum, när och hvar de
framstälda handlingarna tilldra sig, då jag
sett skådespel, där första akten börjar i
Europa, den andra i Asien och den tredje i Afrika,
så att om skådespelet haft fyra akter, hade
den fjärde akten slutat i Amerika och
handlingen sålunda tilldragit sig i alla fyra
världsdelarna. Och om en efterbildning af
verkligheten är skådespelets förnämsta mal, hur kan väl
speculum consuetudinis, imago veritatis" förekomma i ett
fragment af Cicero," som grammatiken! Aelius Donatus skulle
ha anfört i sin kommentar (eller lefvernesbeskrifhing, som
Clemencin säger) till Terentius, men vi ha förgäfves där
och annorstädes letat efter dessa ord. Det är därför
möjligt, att detta klassiska citat är ett af de ej blott på
Cervantes’ tid, utan äfven sedan i Spanien, så ofta
förekommande tillverkningarna af klassiska auktoriteter,
ungefärligen att förlikna vid de i Roland-sagan så vanliga turpinska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
