Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 CERVANTES’ DON QUIJOTE.
Ger sanning till ett skri ur stumma böcker.
Så följer jag den konst, de hittat på,
Som önskat vinna allmänhetens bifall,
Ty pungslår man publiken för ett stycke,
Sa bör man ge den efter smak och tycke.
Ty fastän komiskt, blandadt hop med tragiskt,
Terentius med Seneca, kan tyckas
Pacifaes foster, Minotaurus,
Till hälften löjligt, hälften alvarsamt,
Så är dock visst, att denna vexling roar.
Naturen själf med sådan skönhetsstämpel
I tingens vexling ger oss godt exempel. *
Och vi måste ge lope de Vega rätt, att
den, som författar efter förflutna tiders
smakregler, är en medelmåtta, och att skalden gör
bäst i att följa allmänhetens, det vill säga det
äkta folkets, ej en inskränkt societets, smak-
* Anledningen till och meningen med detta originella,,
satiriska stycke, som allt hittills af både spanska och
främmande vitterhetsforskare endast betraktats som ett ensamt
för sig stående utbrott af lope de Vegas nyckfulla
skämtsamhet, har först i våra dagar uppdagats, och förtjänsten
däraf tillhör fransmannen Emile Chasles, som i sitt i många
afseenden märkliga arbete: "Michel de Cervantes, sa vie,
son temps, son oeuvre politique et litéraire" äfven berör
denna fråga. Om man jämför de i texten anförda ställena
ur lope de Vegas "Arte nuevo" med domherrns och
kyrkoherdens samtal i Don Quijote om den dramatiska konsten,
faller det genast i ögonen, att den förra är ett svar på det
senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
