Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 CERVANTES’ DON OUIJOTE.
som det spanska, beståndsdelar, som till sin
omfattning ännu i dag låta bestämma sig genom en
utsöndring af högspanskans ordförråd. Men
bland dessa är det dock tvänne, som så väl till sin
vigt, som sin vidd, öfverväga alla de öfriga, och
det är den latinska och den arabiska. Romarna
hade nämligen ej blott gjort Spanien till en
romersk provins, utan under sitt 6oo-åriga välde
därstädes gjort det till den förnämsta bäraren
af romersk bildning utom Italien. De flesta
romerska skriftställare af betydenhet under
kejsartiden — bland andra sådana som
dramaturgen Seneca, skalden Lucanus,
epigram-matikern Martialis och vältalighetsläraren
Ouin-tilianus — voro bördiga från Spanien. Också
betraktades Spaniens invånare af de
främmande, inbrytande folkslagen icke såsom
någon själfständig folkstam, utan såsom verkliga
romare. Så till exempel afrättades de af
västgöterna utfärdade lagarna på latin, och i dem
nämnas blott göter och romare, och någon
annan folkstam känna icke dessa lagar till.
Det latinska språket blef också snart äfven
segrarnes, ett talande bevis för att den
romerska nationaliteten, omplanterad i iberisk
jordmån, där af sammansmältande folkslag bildat
en ny folkindivid, den spanska. Innan denna
ännu hunnit utveckla sig till fullt manlig
själfständighet, hade den dock att uppta en kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
