Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE.
en sådan förtrytelse, som det tycks ha gjort
hos Cervantes. Ty en dylik fortsättning eller
bearbetning af samma ämne var under hela
renässansen högst vanlig. Rolandsagan är
bland mycket annat ett bevis därpå. Och på
den Pyreneiska halfön hade Montemayors
Diana fått mera än en fortsättning, hvilket
också den anonyme Avellaneda anmärker i
sitt företal. Men en annan sak blir sättet,
hvarpå Cervantes där personligen hånas och
förlöjligas. En af hans varmaste beundrare,
den redan omnämde Emile Chasles, har till
och med icke utan skäl framkastat det
påståendet, att den Don Quijote, som Avellaneda
tecknar, är Cervantes själf. »Hans Don
Quijote», säger Chasles, »är den öfverdrifna bilden
af en spansk adelsman, som alltid talar om
krigiska angelägenheter och som uppmanar
kungen i Spanien att bekämpa turkarna, af en
grälmakare, som en vacker dag ger sig i lag
med skådespelare och låter sig af dem
utskrattas, af en skräflare, som vill stöta från
tronen den pastorale skalden Garcilaso, af en
afundsjuk, misstrogen och eländig människa,
som slipper ut ur ett fängelse, som är fattig,
som skall dö på en bädd af halm och som
man i förväntan därpå af försiktighet bör skicka
på dårhuset. Se där en man, hvars äfventyr
synnerligen påminna om den spanske adels-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
