Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE.
färdas öfver slätterna, i skogarna och öfver
bärgen för att hämnas oförrätter eller befria
prinsessor, om de krigiska rustningarna
förvandlats till antikvariskt skräp, som endast
fornforskaren frågar efter, visst är ändå, att
vi icke förgätit den äfventyrspolitik, hvaraf
riddareväsendet var en framstående yttring,
ej häller dessa egendomliga fel, som Cervantes
tadlade med så mycket sundt förnuft.»
»Midt i det nittonde århundradet ha vi
bibehållit föråldrade vanor och vanvettiga an-/
språk, som uppväcka världens löje vid me/
än ett tillfälle genom vårt donquijotska skryt
och våra galna öfverilningar. I politiken har
det fattats oss detta sunda praktiska förstånd,
hvarmed Sancho var begåfvad, och som spridt
så stora välsignelser öfver folk, som äro mindre
gynnade af naturen, än vi. Vi ha föga lärt
af erfarenheten, vi skatta till föråldrade
fördomar och äro efter vår tid i allt, eller också
beträda vi med buller och bång den väg, som
andra nationer följt i lugn och säkerhet, för
att mycket snart vända om igen. Det fins
intet folk, som skryter så mycket öfver sin
forna ära, ingen spansk skald, som ej anser
sig skyldig att besjunga densamma, intet
politiskt aktstycke, i hvilket man ej åberopar sig
på den såsom något, som faller af sig själf,
ingen internationel tvistefråga, hur liten den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
