Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CERVANTES’ DON QUIJOTE. 125
som det gamla testamentets profeter
närmast hade för ögonen händelser, som i en
framtid skulle tima med Guds utvalda folk,
men till följd af detta folks världshistoriska
betydelse därigenom äfven blifvit profeter för
hela mänskligheten ända till världens yttersta
tider, så har äfven Cervantes, då han
tecknade Spanien på sin tid, kommit att teckna
ett helt världsskifte i historien, ja, till slut
hela mänskligheten, allt under det att han
trodde sig blott satirisera riddareböckerna och
deras förderfliga inflytande. Vi ha redan förut
antydt, att Spanien så som intet annat land
varit och till en stor del ännu är en bild af
medeltiden. Och i det världsliga samhället
fans det under medeltiden blott två klasser,
riddaren-adelsmannens, romarens patricier, och
bonden-ofrälsemannens, romarens plebej, ty
presten, likasom kvinnan, hörde ej jorden till.
Riddaren skröt väl af sin medfödda höga kallelse,
att vara den kristna kyrkans försvarare, de
svagas värn och de förorättades hämnare, men
han var också en stor egoist, som trodde, att
bonden endast var skapad till att odla hans
jord och betala hans beskydd. Bonden å sin
sida hade icke några dylika, ideala intressen
och frågade alls icke efter äran, ja knappast
efter hederns fordringar, om det gälde en
fördel; sin enda visdom hämtade han från er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
