Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3o CERVANTES’ DON QUIJOTE.
gareklassen på samma sätt — har ingenting
begripit af dessa spetsfundigheter. Så snart
Don Quijote träder fram, skrattar den råa
massan med ett plumpt, groft och
osläcke-ligt skratt. Och, jag upprepar det ännu en
gång, detta skratt skymfar allt hvad jag älskar
varmast på jorden, skymfar den kristna
medeltiden, min gamla nationella skaldekonst, mitt
kära, innerligt älskade chevaleri.»
»Cervantes’ stora fel är, att icke ha
förutsett de slutsatser, som folket skulle dra af
hans dikt. Han har måhända icke tillräckligt
begripit den mänskliga fattningsförmågans
omfång och styrka, då han kunnat tro den vara
i stånd att lösa en så svår uppgift.
Vanligtvis fattar allmänheten blott en enda idé i ett
literärt arbete, och det är den, som
författaren varit nog tillmötesgående att framställa i
den klaraste belysningen. Det öfriga undgår
henne, och i Don Quijote har hon aldrig sett
och ser ännu i dag intet annat, än den däste
Sancho på hans åsna och den galne riddarens
lans, som splittras mot ovärdiga föremål. Det
är allt!»
»Jag var en gång närvarande vid en
föreställning af, jag vet ej hvilken Don Quijote,
inför en publik, som bestod af bara pöbel, af
handtverkare, och jag skall i hela mitt lif
komma ihåg den djupa smärta, hvaraf jag in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
