Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom historiografin qvarlemnat så
starka traditioner, att ännu efter
restaurationen, ehuru de yttre
förhållandena i mycket ändrat sig, den
riktiga betraktelseståndpunkten var
långtifrån funnen. Väl förefanns icke
mera i dess ursprungliga skick den
uteslutande uppmärksamhet, som hade
egnats statsöfverhufvudenas personer
och icke underlåtit att följa dem i
ofta betydelselösa detaljer af deras
enskilda lif. Ej heller förekommo
såsom förut de omständliga
redogörelserna för hvarje vexling i de
diplomatiska kombinationerna
kabinet-terna emellan, och de tröttande
utläggningarne af militära kampanjer.
Men samhällenas mest omfattande
kretsar stodo ännu i skuggan och
behandlades mera såsom biflguranter på
den politiska arenan, hvars egentliga
drifkrafter betraktades förlagda i
suveränernas skön, än såsom något för
sig egendomligt bestående, med egna
varelselagar oeh ett inre rikt lif.
Det kunde icke heller annorlunda
vara. Folken hade Visserligen redan
begynt taga egna angelägenheter i
egna händer och faktiskt gjort
tillförene osporda påminnelser om sin
tillvaro. Men dels hade dessa ännu
icke å många håll ledt till ett
märkligare höjande af deras ställning, dels
hade den förtroligare bekantskap med
det egentliga folkliga elementet, som
var oundgänglig för att detta skulle
ernå en högre plats i den historiska
framställningen, under de af yttre
stormar upprörda tiderna icke hunnit
förvärfvar. Det var först efterhand
och i den mån denna lucka fylldes
genom fortsatta forskningar under
lugnare förhållanden och vetenskapens
djupare inträngande i det folkliga
lifvet, äfvensom till följd af
nationernas vidare upparbetande ur sin
ställning, som historiografin erhöll en
mera vidsträckt synkrets.
Det är otvifvelaktigt att den
förnämsta ledande stjerna, som för det
vestra Europa utmärkte den nya
bana, hvilken var att beträda, uppgick
i England. Den uppträdde dock,
strängt taget, icke på
häfdatecknin-gens, utan på poesins och
romanlitteraturens område. Men om
någonsin en romanförfattare tillika varit
häfdatecknare i sann mening, var det
Walter Scott. Uppammad vid
folkdiktens friska källa och från barndomen
invigd i ett folklif, hvilket fritt från
kontinentens tryckande band brutit
sig sedan hedenhös i den
originellaste skiftning på det gränsgebit, der
tvenne stora stammar stött
tillsammans, träffade han genom snillets
intuition och återgaf det
karakteristiska, det verkliga ur den nationella
tillvaron i gemen genom seklerna,
e-huru betjenande sig af diktens form.
För hans inspirerade blick lågo
afslöjade de krafter, som innerst i
historien arbetat, som gifvit densamma
hos hans folk dess egendomliga färg
och hvaraf de yttre politiska
tilldragelserna varit, så att säga, blott
sjelf-fallna korollarier. Hans
tidsskildringar utgjorde den första sanna bild
af de vigtigaste stadierna i den
civilisationsprocess, som Storbritanniens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
