Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
tjeningen bemötes af dc förstnämnde
med en vänlighet, en familiaritet,
hvarom man i norra Tyskland,
isynnerhet i det styfva Berlin, icke har
ett begrepp. Det ålåg närmast mig
att på silfverkafét sörja för den
litterära klubbens dagliga undfägnad,
och det var derigenom jag försattes
i tillfälle att med flere af dess
medlemmar göra en bekantskap, som
under årens lopp blef någonting mer
än den blötte tjenarens.
"Omkring år 1834 började äfven
Lenau bli synlig i denna krets, och
efter någon tid var han en af kaféts
dagliga gäster. Han var då nyss
återkommen från Amerika: ni
känner, att han några år förut hade
företagit en pilgrimsresa öfver
atlantiska hafvet; trött vid de nedslående
förhållandena i hemlandet, och
sviken i sina förhoppningar på en
ljusare framtid för Europa efter 1830
års revolution, hade han beslutit att
i den nya verlden söka sig en friare
verkningskrets. Men äfven detta hopp
felslog, och han återvände till det
land han hade trott sig för alltid
öfvergifva. Hans första dikter, som
några år tidigare utkommit, hade under
hans frånvaro väckt liflig
uppmärksamhet i hemmet och vid
återkomsten farm han dem i allas mun. I
Wien funnos visserligen ganska få,
som visste hvem den ungerske
adelsmannen Niembsch von Strehlenau var,
men alla kände den pseydonym hans
dikter buro: Nicolaus Lenau.
"I del litterära samqvämet på vårt
kafé blef Lenau snart en af hufvud-
personerna. Icke att han egentligen
direkt skulle bidragit till glädjen eller
trefnaden, ty han var vanligen
fåordig och sluten. Men han var dock
den, kring hvilken de öfrige med
intresse grupperade sig; ban utgjorde
kretsens medelpunkt. Lifvades ban
af något fängslande ämne, så kunde
han stundom tala länge och varmt:
ban uttryckte sig då väl långsamt,
men i frappanta bilder och originella
vändningar, ur hvilka en
öfverraskande idérikedom framblixtrade. — En
annan sida af hans lynne var den
ytterligt glada; men den framträdde
icke alltför ofta. Han lyssnade i
sådana ögonblick helst till muntra
historier, ju befängdare dess bättre;
han kunde aldrig höra nog af det
slaget, och när sällskapet slutligen
uttömt sitt förråd i denna väg, hade
alltid Lenau ännu någon historie att
tillägga ur egen fatabur.
"Mot mig visade han vid många
tillfällen en vänlighet, ja jag måste
säga en vänskap, som jag aldrig skall
förglömma. Huru ofta hände det
icke, då eftermiddagssorlet på kafét
hade tystnat och den litterära
kretsen var skingrad, att Lenau ännu
blef ensam qvarsittande vid sitt kaffe
och sin pipa, hela qvällen igenom,
och icke sällan långt inpå nätterna!
Ilan kunde sitta så i timtal, tyst och
grubblande vid sitt bord, och del
hände nog stundom att dessa enslig»
meditationer slutades med att han
framtog och fullskref ett blad eller
par, och omsider återvände till sin
bostad, en dikt rikare än han koffl’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
