Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
mit. Stundom åter föll det honom
in att bjuda mig en plats vid det
bord han tagit i besittning; vi sutto
då ofta och sprakade långt öfver
midnatt, medan allt i kafét var tyst och
ljusen till hälften voro släckta; han
var under dylika stunder hjertlig och
meddelsam och talade till mig öppet
om sina lefnadsförhållanden och
planer, så som man plägar tala till en
vän. Jag sade honom mången gång
att detta nattvak och det starka,
nästan giftiga kafTet ban derunder
älskade att förtära, måste undergräfva
lians helsa; han aktade aldrig det
minsta derpå och fortfor dermed, tills
den sorgliga katastrof omsider
inträffade, som bröt hans andes kraft långt
förrän hans fysiska, varelse dukade
under.
"Naturligtvis hörde också
Anastasia Grim, åtminstone för en tid, till
dem som flitigt besökte silfverkafét,
och det var egentligen här som den
vänskap knöts emellan honom och
Lenau, som varade ända till dennes
död, eller ännu längre, ty det
känner ni ju, att Gritn är den, som
tagit en vänlig vård om hans
efterlemnade dikter och sändt dem ut. i
verlden.
"Men", sade min följeslagare, i det
han tvärt afbröt sin skildring, "jag
ser vi äro ju redan så godt som uppe
på sjelfva Leopoldsberg. Låt oss nu
lemna hågkomsterna från en tid som
förflutit, och litet se oss omkring i
hvad som ligger oss närmast."
i hade verkligen under
fortgången af berättelsen längesen genom-
vandrat den lummiga skogen och
småningom uppför sluttningen af berget
närmat oss dess topp. Innan kort
befunno vi oss nu på den högsta
punkten af Leopoldsberg. Likasom
på Kahlenberg förefunuo vi här en
grupp af något förfallna
stenbyggnader och invid dem en gammal
kyrka. Men på den gräsbevuxna
gården der innanför var det tyst, nästan
ödsligt, och det enda som vittnade
om att dessa hus icke voro helt och
hållet öfvergifna af menniskor var
en uppassare, som artigt bugande
trädde oss till rnöte i dörren af en
sidobyggnad. Ty äfven på detta berg,
der fordom de mäktige Babenbergske
hertigarnes stolta borg blickat ned
öfver nejden, utgöres ställets corps de
logis numera af ett ganska tarfligt
värdshus.
Leopoldsberg reser sig tätt invid
stranden af Donau något mer än
åttahundra fot öfver dess yta. Från en
liten terrass, anlagd vid kanten af
bergets allra brantaste sida, mot
sjelfva staden, öppnar sig en ännu friare
utsigt, än den vi nyss förut beskådat
från galleriet uppå Kahlenberg.
Samma vidsträckta och omvexlande tafla
låg åter framför oss, men vi hade
dessutom här tätt under våra fötter
en betydlig sträcka af sjelfva Donau,
och kunde med blicken följa dess
breda strömfåra uppåt ända till den
pittoreskt belägna staden
Klosterneu-burg med sitt stora och ståtliga
Au-gustinerkloster. Vi hade också ännu
i rättan tid hunnit fram till stället
för att se de mera framstående par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
