Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Katholske och de Liberale, hvilka
voro nog omfattande ior att i sig
inbegripa andra förhållanden.
Anmärkas bör äfven att ur rent
språklig synpunkt de båda
stammarne hade, såsom visats, i det
närmaste samma skäl till opposition emot
Holland genom dess idioms
upphöjande till nationalspråk.
Tungomålens frigifvande var oek ett af de
första åtgöranden efter landets befrielse,
som vidtogos af dess egen styrelse,
och detta stadgande erhöll en plats
vid sidan af de ofvan uppräknade
punkterna,
G. F.
En £.1111 in al mans minnen.
(Från engelskan efter Th. Hood.)
FOrsta kapitlet.
Många saker och många personer
stå i dag för mitt minne. Ni skall
kanske finna mig vara en pratsam
gammal man, men jag liar ej alltid
varit så. Jag mins — ja, jag mins
vät den lid då jag var gosse, en tyst
och tillbakadragen yngling. Huru
längesedan är icke detta! Jag mins
tydligt mina skoltider, mina
ungdomsdagar, min mannaålders kraftfullaste
period. Dessa tvenne ord "jag mins"
utgöra ju den slutrefräng, som
ständigt återkommer i en gammal inans
lefnads visa, i alla hans tankar,
under alla hans sysselsättningar.
Hvilken musik ligger icke i de orden!
Jag ber hvarje dag till gud, att jag
aldrig måtte beröfvas dessa dyrbara
hågkomster från de år jag sett
förflyta. Minnet är för menniskan en
oskattbar gåfva; det liknar detta
hemliga eko, sora ännu länge ljuder för
vår själ efter den sång vi hört
sjungas af en älskad röst. Jag mins ännu
den tid, då sådana sånger nådde mitt
öra, morgnar, middagsstunder, aftnar,
utan uppehåll. Och jag mins henne,
som sjöng dem!
Det var en lugn och mild höstafton
jag först talade med henne om min
kärlek. Skymningen hade inbrutit;
endast de högsta molnen på fästet
buro ännu spår af den nedgångna
solen, i klara, purpurfärgade
strimmor. Också mitt minne har sådana
ljusstrimmor, och delta är en af dem!
Hon stod bredvid den vackra hvita
jasminen med dess stjernlika
blommor och dess doft så ljuf som
minnet af det föi-flutna; hon stod der,
med sina djupa, klara ögon och sitt
mjuka, bruna hår; och hon sjöng, ty
hon" älskade att sjunga, och äfven
jag älskade sång, ty jag älskade
henne, och hon sjelf var sången
personifierad. .0, det är ekot af denna
sång som allt. ännu genljuder i mitt
hjertas öfvergifna kamrar! Jag mins
så väl orden till den gamla visa hon
sjöng —
"Han sökte mig, han fann mig,
lJå lundens stig han hann mig;
Vid mina fötter ner han föll
Och sade hur han kaj- mig höll.
Hans kind, hans öga lågade
Och sakta mig han frågade:
’Säg kan du, kan du älska mig
Så som jag älskar dig?’"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
