Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
digt i skribleri, ty hvardera fuskade
smått i abt skrifva vers; jag eger
ännu i behåll en hel portfölj med
våra poesier. Jag har ofta tänkt, uppå,
hvilken märkbar skillnad som visar
sig mellan våra verser — hans,
glada, friska, fulla af fantasi, mina åter
mulna och med en viss förklang af
sorg, af saknad efter någonting
förloradt. Då jag vidtog min
prestbe-fattning, uppgaf han sin plan att träda
in i armén och flyttade till mig. Vi
lefde några år lyckliga och förnöjda
tillsammans, och Frank fattade under
denna tid kärlek till en vacker ung
flicka, som bodde i staden B—. Men
lika munter och gladlynt han eljest
var, lika blyg och tyst var han i
hennes närhet, och kunde icke förmå sig
att för henne på något vis ge sina
känslor tillkänna. Jag skrattade
många gånger åt de ursäkter han
anförde för sina täta besök i B—; än hade
hans metspö brustit och han måste
till staden för att skaffa sig ett nytt,
ehuru han veckan förut med egen
hand reparerat ett precist dylikt fel
uppå mitt. An åter var hun
angelägen att köpa sig någon nyss
utkommen bok som, sedan han väl fått
den, låg ouppskuren på hans
bokhylla i veckotal.
En dag koin ban till mig och
kläde öfver att han redan länge icke
känt sig frisk; han ville derföre
rida till staden för att rådfråga vår
doktor. Jag började åter skratta, ty
han såg allt annat än sjuk ut och
lians kinder färgades af en högre
rodnad än vanligt. Ack, jag visste icke
att den endast var tecknet till ett
inre lidande, jag var öfvertygad att
han nu fattat sitt beslut och ämnade
göra Mary ett anbud. Ban
återvände om qvällen blek och tankfull; jag
tog honom afsides för att få höra
hvad som var å färde OQh vi gingo
i mitt arbetsrum. Huru väl mins jag
icke hvad han här yttrade:
"Everard, jag är dömd att dö,
långsamt, mycket långsamt, men säkert!
Mitt bröst är obotligt, och det enda
hopp som återstår mig är en resa till
Italien!"
Den noble gossen! Han undvek
Mary från denna dag, han ville icke
mer tala med henne, icke se henne;
han kunde icke förmå sig, sade han,
att binda hennes framtida
lefnads-lycka vid sitt eget ovissa öde. Han
anträdde resan till Italien utan att
säga henne farväl. Några dagar
efter det han rest, begaf jag mig till
B-1- för att träffa Mary. Stackars
flicka! Jag fann det nu, hon hade
älskat honom varmt. Jag sade
henne allt och bad henne icke anse
honom för nyckfull eller obeständig på
grund af ett steg, som endast
härrörde af uppoffrande kärlek.
Efter lång tids vistelse i utlandet
återvände slutligen Frank till
England med nya krafter och nytt hopp.
Den stormiga, fruktansvärda natten
var den sista han tillbragte på sjön.
Hans fartyg kastades redlöst mot
hemlandets kust, besättning och
passagerare. räddade sig med möda. Franks
svaga helsa bräcktes af dessa
ansträngningar. Han beträdde. Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
