Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
lians hjerta, återkom. Och —liksom då—
Ett ögonblick, uppå hans panna stod
En tanke outsäglig — och försvann,
Och sansad, lugn, han eftersade eden.
Men hörde icke sina egna ord;
Ty allting svindlade inför hans ögon.
Ej hvad som var, ej hvad som komma skulle,
Han kunde se. Den dystra saln blott i
Det gamla huset, och de kända rummen.
Den dag, den stund, det ljus, den
skugga — allt,
Allt, hvad som hörde till den tid, det ställe,
Och hon — hans öde — allt stod fram igen
Och trängde sig uti hans tankars ström.
Hvad ville de väl här i denna stund?
Och en förändring skedde i min dröm.
Hon, som han älskat, o, hon var förvandlad!
Dess själ var sjuk, och tanken hade störtat
Ifrån sin thron; det fordom klara ögat
Ej glänste mer, men fått en blick, som ej
Till denna jorden hör. Hon drottning var
I fantasiens rike — hennes tankar
Allt om hvartannat hvälfde, likt och olikt.
Gestalter, oskönjbara utaf andra,
Osynliga, förtrogna henne blifvit.
Vansinne kallas detta; och den vise
Har det i högre grad. och denna blick
Af galenskap är en förfärlig skänk.
Månn’ den ej är sanningens teleskop,
Som hvarje drömbilds afstånd här förkortar,
Och blottar lifvet i dess nakenhet,
Och gör att verkligheten först blir verklig?
8.
Och en förändring skedde i min dröm.
Pilgrimen ensam var som förr. Och de,
Som omgett honom, gångne voro, eller
I strid med honom stodo; och ett mål
Han var för hat, förbannelse och hån,
För oro och förstörelse. Blott smärta
Sig blandade i hvad han njöt, till dess,
Likt herrskarn öfver Pontus fordomdags,
Af gift han lefde, som ej hade kraft
Att honom döda, men som lionotn närde,
Ja — lefde blott af det, som dödat andra:
Med bergen blef han vän, med himlens
stjernor,
Med anden i naturen höll han samspråk,
Och vigdes in uti mysterierna;
För honom nattens bok stod öppen vidt;
Afgrundens stämmor yppade ett under,
En mystisk hemlighet. — Det blifve så!
9.
Förbi var drömmen — ingen ändring
skedde.
Men sällsamt var det dock, att båda två
I drömmen hade nästan samma öde
Som uti verkligheten sjelf — den ena
Att galen sluta — båda i elände.
T. L.
Svensk Litteratur.
Berättelser ur Svenska Historien.
Tret-tiondeandra delen. Fredriks regering.
Andra häftet. Arvid Bernhard Florn
och hans samtida. — Till ungdomens
tjenst utgifven af And. Fryxell.
Stockholm 1863.
Sveriges politiska historia från K.
Carl XII:» död till statshvälfningen 1772.
Af Carl Gustaf Malmström. Andra
delen. Stockholm. 1863.
Det är en naturlig företeelse att
hvarje folk, som eger en historie i
högre mening, älskar att,
företrädesvis rikta sin blick på de perioder
deraf, hvilka lifligast tala till dess
sjelfkänsla, och hvarunder det
skådar sina yppersta krafter satta i
verksamhet. Ännu mera sjelff9.Het
blifver detta, om folket under det
framfarna tillhört antalet de politiskt
mäktiga och spelat en hufvudrol på
verlds-theatern : då omfattas med oinskränkt
förkärlek dessa ärofulla skiften och
nationen tröttnar icke att se dem om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
