Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
lan de egentliga stjernfallen oeh
eldkulorna, kan ej med säkerhet
afgöras. Den franske astronomen Faye,
till hvars yttranden i dessa frågor i
allmänhet vi snart återkomma,
tyckes på sätt och vis antaga en sådan
olikhet då han säger: "det
ojemförligt största antalet af stjernfall
försvinner i atmosferen, utan att
framtränga till dess nedre lager, och de
bestå väl derföre af en materie med
ganska svag konsistens; men de
skilja sig ej på något annat sätt från
aërolitherna, hvilkas större och tätare
massa är orsaken till att de kunna
framkomma ända till marken, utan att
dertorinnan helt och hållet förstöras."
Andra forskare anse åter att de mera
lysande stjernfallen i de högre
rymderna äro större än de, soin komma
till de lägre luftlagren och falla till
jorden.
Vare sig nu härmed huru som helst,
man är dock ense om att alla
ifrågavarande kroppar hafva ett
gemensamt ursprung. Men hvilket är då
detta ursprung? hvarifrån komma de
fallande stjernorna, eldkulorna oeh
meteorsteuarne? Se der frågor, om
hvilka man mycket diskuterat, men
hvilka ännu ej blifvit med full
säkerhet besvarade. — Under tidernas
längd hafva dock skilda hvpotheser
i detta afseende blifvit uppställda.
De tvenne första af dem kan man
kalla de terrestriska hypotheserna,
emedan de uppställa den lära, att de
fallande stjernorna komma från
jorden. Redan Aristoteles uttalade om
den stora stenen från Aegospotomos,
hvilken uppgafs vara nedfallen från
himmeln, att den af en hvirfvel vind
blifvit upphöjd i luften och slungad
till ett annat ställe. Detta var dock
ingen allmän hypothes, utan det var
först senare man uppställde en sådan,
då man ville förklara att det var från
vulkanerna som dessa kroppar
kommo Denna åsigt måste dock snart
förfalla, då man började litet
närmare undersöka meteorsteriarnes
sammansättning. Man fann nemligen då,
att dessa alldeles ej liknade de
massor, som utkastas från vulkanerna
på jorden, och vidare visade det sig
att sådana stenar ofta falla i trakter,
hvilka äro belägna så långt bort från
eldsprutande berg, att de omöjligen
derifrån kunnat slungas så lång väg.
Iveppler uppställde då den
hypothes att stjernfallen härstamma från
jorden, sålunda alt de ämnen,
hvaraf de bestå, afdunsta från dess yta
och sedan i de högre rymderna åter
kondenseras. Denna åsigt erhöll
många anhängare oeh försvarare. Man
förliknade ifrågavarande kroppars
bildning med uppkomsten af hagel
från vattenångorna i luften, och
sade att materialet vore kommet
hufvudsakligen från masugnar och
bergverk. Denna hypothes har dock
blifvit så fullständigt gendrifven,
att deri kan anses såsom fullkomligt
ohållbar, om ock en eller annan
ännu i våra dagar hyllar den.
Vi komma härefter till den lunariska
hypothésen, eller som Fave kallat den,
kemisternes hypothes, vi kunna ej
inse af hvad annat skäl än det, att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
