Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Berzelius försvarat densamma.
Enligt denna hypothes skulle de kroppar,
med hvilka vi nu hafva att göra, leda
sitt ursprung från månen.
Vulkanerna på denna jorddrabant skulle
nemligen utkasta massor, hvilka råka
in i kretsen af jordens attraktion och
då bilda små drabanter, som följa
den åt och emellanåt dragas ned till
dess yta. Denua hypothes, hvilken
under en tid ifrigt försvarades af
Laplace, har blifvit mycket i detalj
utförd och lämpar sig äfven rätt väl
till flere af de observerade
förhållandena. Vi kunna dock ej här
ingå i en närmare redogörelse för
densamma. Den har äfven på en mängd
skäl blifvit tillbakavisad. Bland
annat må anföras, att man med
temmeligen stor säkerhet uppvisat, att ej
några verksamma vulkaner numera
finnas på månen, samt vidare att den
hastighet, med hvilken man
observerat att stjernfallen röra sig i vår
atmosfer, ej öfverensstämmer med
denna hypothes. Detta senare argument
anses dock, som vi skola se, af Faye
ej vara af så stor vigt. Men vi
kunna här ännu anföra ett annat
argument, emot densamma, det
nemligen, att den ej gifver någon
förklaring öfver sljernfallsfenomenets ofvan
omnämnda periodicitet.
Man har derföre uppställt en
fjerde hypothes, som man kallat den
kosmiska, eller astronomernes
hypothes, hvilken lärer att de fallande
stjernorna härstamma från
verldsrymden. Man tänker sig då att, utom
de större och mindre planeter som
röra sig kring solen, det äfven skulle
finnas en eller flere gördlar eller
ringar af helt små asteroider, hvilka
just vore sådana kroppar som våra
fallande stjernor och eldkulor. Om
dessa asteroider äro stycken af en
större verldskropp, som
söndersprun-git, eller om de äro sjelfständiga
bildningar, detta har man ej kunnat
afgöra, men många skäl finnas för
det förra antagandets riktighet. Vi
kunna ock lemna denna fråga och
endast hålla oss till det, att man
antager, enligt några forskare en. enligt
andra flere sådana asteroidringar. De
vore då närmast att förliknas med den
kända ringen kring planeten
Saturnus. Men de svänga sig, som sagdt,
omkring solen och deras banor skära
jordbanan. Då nu jorden i dessa
skärningspunkter råkar in i ringen,
så kommer en mängd af de små
kroppar, hvaraf den består, inom
kretsen för jordens attraktionskraft,
drages in i dess atmosfer och bildar
våra stjernfall in. m.
Denna hypothes är väl den i våra
dagar allmännast antagna och det är
äfven den man fortfarande söker
vidare utbilda. I den form eller
rättare de former den hittills blifvit
framställd, tillfredsställer den nemligen ej
alla fordringar och motsvarar ej alla
observationer. Den vetenskapsman,
som senast behandlat densamma och
modifierat den, är den af oss redan
citerade franske astronomen Faye och
vi skola nu gå att taga kännedom
om hans framställning, då vi äfven
bli i tillfälle att omnämna flere hithö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
