Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Hvilken förstärkning för religionen
och lagarne, då de träda i förbund
med theatern, der allt är åskådning
och lefvande närvaro, der last och
dygd, sällhet och elände, dårskap
och vishet i tusen taflor fattliga och
sanna skrida förbi menniskan, och
der försynen löser sina gåtor,
utvecklar sina härfvor inför hennes ögon,
der menniskohjertat uppå passionens
sträckbänk biktar sina minsta
rörelser, der alla masker falla, allt smink
förflyger och sanningen håller
domstol, obesticklig’ som Rhadamantus!
Skådebanans domsrätt begynner,
der de verldsliga lagarnes område
slutar. När rättrådigheten för guld
sluter ögat till och frossar i lastens
sold, när de mäktiges brott förhåna
henne i sin vanmakt, och när
men-niskofruktan binder öfverhetens arm,
då öfvertager skådebanan svärdet och
vågskålen och rveker lasten inför en
förfärlig domstol. Fantasins och
historiens, det fürflutuas och det
närvarandes bela rike står öppet för
hennes vink. Djerfve brottslingar,
hvilkas stoft längesedan förmultnat,
uppkallas nu af diktens allsmäktiga röst
och återupprepa ett skändligt lif, till
lärdom för en rysande efterverld.
Vanmäktiga, liksom skuggorna i en
hålspegel, vandra dessa sitt tidehvarfs
fasor förbi våra ögon, och med
välbehag och förfäran förbanna vi
deras minne. Om engång ingen moral
mera lärdes, ingen religion längre
troddes, inga lagar funnes, skulle vi
dock alltid fasa vid anblicken af
Medea, då hon vacklar ner för palatsets !
trappor, sedan barnamordet är
verkstäldt. En välgörande rysning
griper åskådaren, och i tysthet skall
enhvar prisa sitt goda samvete, då
Lady Macbeth. en förfärande
sömn-gångerska, tvår sina händer och
anropar alla Arabiens vällukter att från
dem utplåna den otäcka lukten af
blod. Lika säkert som synlig
framställning verkar mäktigare än den
döda bokstafven och den kalla
berättelsen , lika säkert verkar scenen,
theatern djupare och varaktigare än
moral och lagar.
Men häri endast understöder hon
den verldsliga rättvisan — ett ännu
vidsträcktare fält står henne öppet.
Tusen laster, dem den förstnämnda
ostraffadt tillåter, straffar hon; tusen
dygder, hvilka densamma förtiger,
bäras fram i dagen uppå
skådebanan. Häri följer hon visheten och
religionen troget i spåren. Ur
denna rena källa upphemtar hon sina
föredömen och sina lärdomar, och
kläder den stränga pligten i en
intagande och lockande drägt. Med
hvilka herrliga känslor, beslut, lidelser
uppfyller hon icke vårt
bröst—hvilka gudomliga idealer uppställer hon
icke för vår eftersträfvan! — När den
milde Awjustus, stor som de gudar
ban vördade, räcker handen åt
förrädaren Cinna, som redan trott sig
läsa sin dödsdom på hans läppar, och
när han säger: — "låtom oss bli
vänner, Cinna!" — hvem bland den
å-skådande mängden ville icke gerna i
ett sådant ögonblick trycka sin
dödsfiendes hand och likna den högsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
