Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
högtidligt offer till gudarne
nedsänkes nu den salaminske hjelten i
grafvens famn.
Sådant är, i all möjlig korthet,
innehållet af det sköna sofokleiska
stycket.*) I hvad mån ansluter sig
nu Kungarne på Salamis dertill? Vi
se det: Runeberg har derur
upphem-tat egentligen blott vissa
yttre*~kon-turer, eller öfverhufvud de
historiska motiverna för sjelfva situationen.
Deremot är styckets dramatiska
anläggning och vidare utveckling belt
och hållet skaldens eget verk.
Detsamma är fallet med samtliga deri
uppträdande, personligheter, sånär som
på Tekmessa och till någon del äfven
Eurysakes, hvars sköna ungdomliga
gestalt skalden, med fm uppfattning
af den sofokleiska diktens vink,
förlänat åtskilliga drag af träffande
likhet med hans fader Ajas, och med
den framtidsbild hjelten hoppfullt
målade sig af sin son.
På naturligaste sätt, man inser det
klart, har Runeberg härledt sin skild-
*) Må här i förbigående tilläggas att
bland de talrika dramatiska stycken af
Sofokles, som gått förlorade, funnits
tvenne, hvilka efter all sannolikhet stått i
närmaste sammanhang med hans "Ajas." Det
ena bar titeln "Eurysakes", det andra var
benämndt "Teukros." Endast det
sistnämndas innehåll har man sig i någon mån
bekant; det anses hafva livälft sig kring
Teukros’ återkomst till Salamis ocli den
liårdhjertade behandling och
landsförvisning lian fick röna af sin fader Telamon,
för det han återvändt ulan sin broder Ajas.
Rörande det förra stycket eger man
deremot inga tillfredsställande upplysningar
numer.
ring af Tekmessas och Eurysakes’’
tidigare öden, närmast efter Ajas’
död, ur den hos Sofokles gifna
situationen. Atreus’ söfter och Odysseus,
icke tillfredsställda af sin fruktade
o-väns fall, låta hemligen under en natt
ur Ajas’ tält bortröfva hans gemål
och son; ombord på ett fartyg föras
de till en aflägsen, ödslig ö, benämnd
Foboina. Här qvarlemnas de,
beröfvade all mensklig hjelp, och
genom-lefva nio år, sparsamt lifnärande sig
med vilda frukter och med jagt.
Slutligen en dag lägger ett helleniskt
fartyg vid stranden, och dermed
randas omsider för de öfvergifna hoppet
om räddning. Med ett språng står
Eurysakes på skeppets däck, men i
samma ögonblick stöter detta från
land och styr åter ut till hafs och
försvinner till slut för den hjertlöst
qvarlemnade Tekmessas blickar. "Förrn
köld och hunger släckt hennes
glädjelösa lif" beredes dock äfven henne
slutlig räddning af Fajaker, som
anlända till ön. Blind af sorg och gråt,
hjelpbehöfvande och värnlös uppnår
hon Salamis, oviss om det öde som
drabbat hennes son, hvars person hon
föreställer sig att de oförsonlige
Alri-derne förrädiskt bemäktigat sig
"Af fruktan att på öde ön i fjerran haf
En hämnare af Ajas’ sorger växte opp."
Men på Salamis halva under årens
förlopp vigtiga förändringar timat.
Den gamle Telamon är längesedan
död, och konung uppå ön är
Leio-kritos, som med sjelftagen rätt
till-ryckt sig väldet och utöfvar
detsamma med hårdhet och grymhet. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
