Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
är, till följd häraf, ett foremål för
allmänt hat uppå ön, icke blott bland
dem, hos hvilka kärleken till det
fordna konungahuset ännu qvarlefver,
utan ock hos det yngre slägtet, som
icke eger något minne deraf men
med tillgifvenhet är fästadt vid
Leiokritos’ son, den högsinnade och
rättrådige Leontes. Det är emellertid
hos en af Ajas-ättens trognaste
anhängare, den gamle fiskaren Eubulos,
som Tekmessa funnit ett hemvist och
skydd på Salamis, och hennes
ankomst har hos denne man i någon
mån återväckt det svaga hoppet att
den rättmätige herrskaren, Ajas’ son,
engång skall återskänkas sina
fäders ö.
Dessa äro de förutsättningar, uppå
hvilka styckets plan är baserad och
med hvilka man efterhand under
loppet af första akten göres bekant. Vi
skola icke behöfva utförligt redogöra
för fortgången af den handling, som
nu ur dem utvecklar sig; den är
läsaren utan tvifvel tillräckligt bekant
och torde dessutom, åtminstone i
sina hufvudmomenten komma att
framlysa medan vi i det följande närmare
skola skärskåda de personligheter som
i stycket uppträda. Vi vilja för
sammanhangets skull endast anföra de
vigtigaste detaljerna. Af storm och
vågor vräkes mot den salaniinska
kusten ett fremmande skepp; bland
manskapet räddas endast en okänd
yngling, genom tillskyndadt bistånd
af Hyllos, den gamle fiskarens son;
man återfinner i den unge fremlingen
ingen annan än Eurysakes. Igen-
känd af Tekmessa, helsad med
glädje af Eubulos och under dyster
sinnesrörelse af Leontes, som i den
skeppsbrutne skådar sin laglige
herrskare och finner sin pligt bjuda att
bistå honom mot sin fader, vinner
Eurysakes innan kort ett betydande
anhang bland öns befolkning. Man
bereder sig att ined väpnad hand
nedbryta Leiokritos’ makt. Eubulos
erbjuder då den vapenlöse Eurysakes
en stridsrustning, som tillhört Ajas
och hvilken den gamle fiskaren i
tjugo år haft i troget förvar, men
Leontes förmår Eurysakes att utbyta
densamma emot hans, för att göra sig
för fienden oigenkänlig. Sjelf iklädd
förstnämnda skrud åtföljer och
understöder honom Leontes i den strid
som nu tager sin början. Redan
träffad af ett försåtligt hugg af Rhaistes,
Leiokritos’ ondskefulle handtlangare,
erhåller omsider Leontes banesåret
af sin egen faders hand. Leiokritos
har nemligen, bedragen af hans
vapenskrud, trott sig i honom träffa
Eurysakes. Segrande inbryter nu
denne; och Leiokritos, djupt skakad
vid underrättelsen om den
olycks-bringande förvexlingen, störtar sig på
sitt svärd och dör.
Det framlyser klart, väl icke ur
ofvanstående korta framställning, men
ur sjelfva stycket, att det är
Leiokritos soin utgör dess egentliga
hufvud-person. Genom det sätt, hvarpå han
från början ingriper i situationen och
allt vidare, under dramats fortgång,
söker realisera sitt ändamål,
framkallar han och uppbär i främsta rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
