Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
hafts af eeltiska folkstammar, hvaraf
ännu åtskilliga lemningar återstå, är
det väl bättre att tillsvidare (såsom
Nilsson sjelf förut) tillägga dem
brons-kulturen, om man nödvändigt vill
draga några slutsatser af de
ofullständiga premisser, arkeologin ännu
mäktar uppställa.
Lika oriktigt är Nilssons
påstående att man aldrig skulle funnit en
enda bit af en tenn- eller
koppar-tacka, utan att dessa metaller städse
införts sammansmälta till färdig brons.
På antiqvitetsmuseum i Stockholm
lärer emellertid ett rent tennfynd
förvaras; vid Estavayer i
Neufchatcl-sjön har man bland pålbyggnadsfynd
från bronsåldern äfven upphemtat en
tennstång, och i Ungern samt
flerestädes äro vapen, förfärdigade af ren
koppar, ingalunda sällsynta.
Påtagligt är att bronsåldern i
södern längesedan upphört, då
densamma i norden ännu stod i fullt flor
och utmärktes af de sirater, som
Nilsson nödvändigt ville göra till
Feni-eiska. Enligt Wilkinson var
nemligen jernet kändt al’ Egyptierne redan
1400 år f. Chr. ocli af Homeros,
hos hvilken jernet finnes omtaladt
öfver 30 gånger, finna vi att denna
metall begynte användas hos
Grekerne jemte bronsen redan vid tiden för
Trojanska kriget. Romarne och
Etru-skerne synas åtminstone på
Porsennas tid hafva börjat allmännare
begagna jernet, ty enl. Plinius
fordrade PorseiMia af Romarne vid
fredsslutet dem emellan "ne ferro nisi in
agricultura uterentur." Och det
oaktadt tvekar ej Nilsson att tillskrifva
de en vidsträckt sjöfart och handel
idkande Karthagineuserne bruket af
bronssvärd vid en så sen tidpunkt
som slaget vid Cannae, under det
l*an dock vet att Romarne då
begagnade sig af jernvapen och att
dylika redan länge användts i alla
andra Medelhafvets kulturländer.
Slutligen påstås (och af detta
likasom af de många öfriga falska
påståendena dragas sedan de mest
omfattande konklusioner) att
Fenicier-ne besökt Norges vestkust, att de
idkade fiske vid Bergen och tillochmed
vid Lofotensöarne samt att en
derstädes bruklig fiskemethod skulle
vara ett arf från dem. Utom att
inga andra detaljer från Feniciernes
fisken äro bekanta än att vid några
af dem anlagda kolonier torn
uppbyggdes för att bespeja fiskens
ankomst, och det således är nog vågadt
att af denna enstaka omständighet
draga några slutsatser, så är det ett
allmänt kändt faktum att i Norge
fynd af bronssaker höra till de
största sällsyntheter, ett för den
feni-ciska hypothésen föga gynsamt
förhållande. — Ett dylikt ignorerande
af längesedan bekanta sanningar till
förmån för en förut fattad åsigt är
nog litet rekommenderande för ett
arbete, som vill uppträda med
anspråk på vetenskaplighet, och vi
hade önskat att hr Holmberg tagit
dessa och flera omständigheter i
öfvervägande innan han på detsamma
baserade sin afhandling om bronsål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
