Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
Dig skall ej sultanen Mehmed bära."
Och i slottsgemaken nu han träder,
Fattar der sin makas hand och säger:
"Min förståndiga, min dyra maka!
Säg mig, vill med mig du gå i döden,
Eller bli sultanens älskarinna?"
Strida tårar fäller då Jelitza:
"Hellre ädel död med dig jag väljer
Än att skymfligt af en Turk bli älskad;
Aldrig skall min tro jag öfvergifva
Och det helga korsets sak förneka!"
Begge fatta då hvarandras händer
Och på slottets höga mur de stiga.
Men Jelitza säger till vojvoden:
"0 Prijesda, du min dyre make!
Troget hittills liar Morava närt oss,
Må Moravas våg oss nu begrafva."
Och i floden ned de störta båda.
Lätt betvingar nu sultanen slottet,
Men vojvodens håfvor ej han vinner,
Och förgrymmad säger slutligt Mehmed:
"Måtte Gud dig krossa, fäste Stalatsch!
Med tretusen krigare jag hitkom,
Återvänder nu med knappt femhundra."
2. Bröllopsfärden.
Gode Gud, hvad stort och märkligt under!
Dåna väl kanoner ifrån Zara,
Eller bryter stormen fram frän hafvet,
Då i skogen sådant genljud höres?
Ej kanoner dåna ifrån Zara,
Icke bryter stormen fram från hafvet:
Bröllopsgäster tåga 1’ram med bruden,
Och med fröjd aflossar man pistolskott.
Men när till en korsväg skaran hunnit,
Säger slutligen den unga bruden:
"Hören, gode vänner, Kuin 1 och brudsven!
Ej mig höfves att se upp till eder
Och än mindre att till eder tala,
Men i denna stund jag måste tala!
Ren då jag var liten hos min moder,
Pletikossa Paul min hand begärde
Uti sju års tid en gång om året.
Men min moder gaf mig ej åt honom,
Och för min skull gick han då bland bergen
Och det sägs att röfvare han blifvit
Någonstädes i Kunaras bergstrakt.
Trettio hajdukers nu han anför,
Derför akten er för Pletikossa!"
Kum och brndsven svara då och säga:
"Unga brud, var icke oförståndig!
Ty om äfven Pletikossa egde,
Om han egde trettio hajduker,
Äro vi ju sexti bröllopssvenner.
Något angrepp kan han icke våga."
Medan så de språka med hvarandra
Höras plötsligt trettio gevärsskott
Smattra fram utur den gröna skogen,
Och till jorden störta tretti Svater.3
Åter smattra trettio pistolskott,
Åter störta tretti Svater neder;
Endast bruden lemnas qvar i sadeln.
Oeli ur skogen skyndar Pletikossa,
Griper brudens goda häst vid tygeln
Och till bergets spets lian leder gångarn,
Sätter sig att dricka vin och låter
Bruden räcka fram det gyllne vinet.
Men bedröfvad är den unga flickan
Och ur hennes ögon strömma tårar.
Slutligt frågar henne Pletikossa:
"Nå vid Gud, livad felar dig, o flicka,
Och hvad nöd har du väl här att lida,
Då ur dina ögon strömma tårar?
Är jag icke dig en ståtlig brudgum?
Äro dig ej Svateme till nöjes?
Eller sörjer du din sköne brudsven?
Om lians död du sörjer, unga flicka,
Finns min systerson, den unge Militsch,
Som är skönare än någon flicka,
Ilan skall dig ledsaga såsom brudsven."
Honom svarar då den unga bruden:
’ Vigselvittnet, den rigtigaste personen
i ett serviskt bröllopsfölje.
2 Stigmän, röfvare.
3 Brudens följesvenner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
