Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
noter ofta nog hela nationer måste
dansa och kanonernas barska
orkestrar spela upp —jag menar
diplomatin.
Det är en mycket vanlig svag
sida hos forskare att vilja finna
ursprunget till saker, som de syssla med,
så långt tillbaka i tiden som möjligt.
Vill man med afseende å
förevarande ämne följa deras exempel, så
möter detta ej någon synnerlig
svårighet: en så aristokratisk företeelse som
diplomatin bör man naturligtvis
tillerkänna de uråldrigaste anor. Också
lärer någon, som påtagligen icke
var någon vän till denna institution,
ha riskerat det påstående, att ormen
i paradiset var alla diplomaters
ur-fader . . . Andra åter, mildare
sinnade, torde vilja uppställa de
olympiske gudarnes general-envoyé
Merkurius som kandidat till
stamfadersplatsen. Vill man icke förena sig
om dessa åsigter, utan föredrager att
söka diplomatins begynnelse i en
litet mindre mythisk tid, så må man
t. ex. påminna sig en allmänt känd
episod ur Gamla Testamentet. Då
fader Abraham utsände trotjenaren
Eleazar, för att åt den
förhoppningsfulle sonen Isak förvärfva deri sköna
Kebeccas hand, — så var detta
o-nekligen en diplomatisk mission.
Andra lika slående exempel att förbigå.
Påtagligen kan således diplomatin
göra anspråk på ganska respektabla
a-nor.
Skämt åsido: i de första
underhandlingar som emellan olika
samhällen eller folkstammar fördes, vare
sig för att tillvinna sig fördelar eller
förmedla stridiga intressen, kan man
skönja ursprunget till den uppgift,
diplomatin i historien erhållit.
Så-snart menniskoslägtet sönderfallit i
skilda nationer och dessa bildat
samhällen, måste ju ur beröringen
mellan dem såväl krigiska som fredliga
relationer uppkomma, hvilka gjorde
underhandlingar nödvändiga, vare sig
för afslutandet af fredsfördrag och
handelstraktater, eller för att låta
listen och slugheten understödja
ärelystnadens och eröfringsbegärets
planer. Ju lifligare denna beröring
mellan de skilda staterna blef, ju mera
de hos hvarandra behöfde bevaka
sina ömsesidiga rättigheter och
fördelar, desto mera blef det en
nödvändighet att för deinternationella
frågornas lösning icke uteslutande begagna
svärdets alltför skarpa språk.
Man har väl litet svårt att
föreställa sig en diplomat annorlunda än
som en fin kraschanerad herre i
glänsande hofuniform eller elegant svart
frack, — men icke destomindre
måste man medgifva att redan bland
gamla tidens, med hjelm och svärd
försedde, män funnos rätt skicklige
diplomater -— ehuru hvarken detta namn
eller här antydda kostymer då voro
kända. Greken Themistokles t. ex.
var säkerligen en bland de
utmärktaste diplomater som någonsin
existerat, så väl i anseende till sitt
snille och sin sällsynta förmåga att
upptäcka motståndarenes svaga sidor och
förmedelst listiga underhandlingar
å-vägabringa storverk, som genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
