Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanna patriotism, hvaraf hans
verksamhet uppbars. Philip af
Macedonien begagnade, för vinnandet af
sina ändamål, med utsökt skicklighet
sådana medel som sedermera utgjort
diplomatins vapen. Äfven ur
romerska historien kunde man, om det ej
blefve för vidlyftigt, framhålla
åtskilliga praktiske mästare i
diplomatins flna konst. — Under medeltiden
åter utgjorde Italien den egentliga
härden för diplomatin. Tillfälle till
dess utöfvande erbjöds då i mängd
af pålvarnes och kejsarnes stora
strider och af de italienska
handelsrepublikernas och småstaternas ständiga
rivalitet och konflikter, så att Italien
med skäl anses såsom den egentliga
skolan för diplomatins konst, liksom
detta land sedermera i alla tider varit
ett af de förnämsta föremålen för
densamma. Äfven folkrätten
kultiverades redan tidigt af italienska
författare. Att diplomatens värf der
redan under medeltiden betraktades
såsom vigtigt och ansvarsfullt, bevisas
bland annat af den mängd stora namn
som man finner i diplomaternes
leder på denna tid. Så t. ex. voro
snillena Dante, Petrarca, Boccaccio,
Guicciardini och Macchiavelli af den
Florentinska republiken ofta anlitade
för utförandet af diplomatiska
missioner. Isynnerhet excellerade
Macchiavelli i detta yrke; och ur hans
skrifter kan inan sluta till den
dåvarande politikens och diplomatins
karakter, hvars hufvuddrag voro
ränkfull-het, bakslughet, fin list och ganska
mycken fördomsfrihet vis-à-vis det
rättas och den politiska moralens
fordringar. — Ambassadörs-uppdragen
voro dock på denna tid föga
eftersökta: regeringarne hade stora
fordringar på dem de gåfvo sådana
uppdrag, men bevisade, i motsats emot
hvad nuförtiden är fallet, en ytterlig
sparsamhet emot sina utskickade.
Denna njugghet, i förening med det
ansvarsfulla i sjelfva värfvet, gjorde
det ofta rätt svårt att få någon att
åtaga sig diplomatkallet; hvilket
förmådde t. ex. den venetianska
republiken, redan år 1271, att fastställa
ansenliga böter för den adelsman,
som, dertill utsedd, icke åtog sig en
diplomatisk mission. Macchiavelli,som
sjelf ej var rik, lemnades under sina
ambassader i Frankrike och Rom,
ofta i en ganska svår ekonomisk
belägenhet, oaktadt hans eminenta
förmåga och framstående ställning som
statsman nogsamt voro erkända. På
tal om den äldre italienska
diplomatin må ännu nämnas, att
diploma-terne der i början kallades oratori,
senare ambasciatori, hvaraf det
iranska ambassadör, samt att man redan
i 15:de seklet begynte för
diplomatisk skriftvexling begagna italienskan
i stället för det dittills brukliga
latinet, hvilket språk i det öfriga
Europa först långt senare gaf vika tör
franskan. — Det var också Italien
som på slutet af 15:de seklet, genom
att blifva ett tvisteäpple och en
tummelplats för de dåvarande europeiska
stormakternas ärelystnad, gaf
anledning till de stående ambasadernas
uppkomst. Först med dessa begyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
