Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
långt det med en stats sanna ära är
förenligt böra derföre dess
diplomater söka att upprätthålla det fredliga
förhållandet till andra stater — d. ä.
med ledning af folkrättens och den
politiska moralens föreskrifter söka
på underhandlingens väg undanrödja
krigsorsaker, förebygga utbrott af
krig. Der åter, tillföljd af alltför
stridiga intressen eller nationalhat
eller ärelystnadens intriger oeh
kränkningar, eller annat sådant,
konflikternas gordiska knut icke mera kan
lösas annorlunda än med svärdet,
der afbrytas väl för en tid alla
diplomatiska underhandlingar. Men
diplomatins verksamhet bör derföre icke
totalt upphöra, utan blir dess
uppgift då, såsom historikern Rotteck
säger, att såvidt möjligt är, hindra
krigets låga att gripa omkring sig;
att uppmana de kämpande till
för-försoniighet, segraren till moderation,
de besegrade till kloka eftergifter;
att i det rätta ögonblicket inleda
fredsunderhandlingar och bringa
dessa till det för alla parter möjligast
fördelaktiga resultat, samt dervid
statuera principer och åstadkomma
fördrag, hvilka kunde förläna freden
varaktighet.
Att realisera en sådan
bestämmelse är visserligen stort och af
omätligt värde. Dock inskränker sig
diplomatins uppgift icke blott till detta
upprätthållande af freden och
rättstillståndet; den kan äfven mera
positivt verka för folkens väl och
framåtskridande. Diplomatin är ju det
organ, genom hvilket staterna i alla
frågor af högsta och allmännaste
intresse meddela sig med hvarandra:
ett slags fortlöpande internationel
diskussion, hvars frukter äro en
lifligare, säkrare, fördelaktigare och
vänskapligare beröring emellan de
skilda nationerna, och en småningom
alltmer bestämd och fullständig
folkrätt.
Denna uppfattning af diplomatins
väsende och uppgift skiljer sig som
man ser himmelsvidt från de skarpa
anathenier jag nyss anförde. Man
kunde väl mot densamma anmärka att
den är alltför idealisk och icke
justerat sig efter verkligheten, icke tagit
i betraktande hvad historien har att
förtälja om det sätt hvarpå
diplomatin uppfyllt sin roll. Men det är ju
icke med ledning af diplomatins
syndaregister ensamt, man bör bilda sig
en opinion om denna institution. Har
historien ock att ur dess
verksamhet framvisa månget drag, förtjent
af det skarpaste tadel, så framstår
dock äfven som motvigt mången
ä-del skörd för humanitetens och
framåtskridandets sak; hvilket förbjudes
att bryta stafven öfver diplomatin och
tvärtom manar att uppfatta dess
bestämmelse såsom här nyss angifvits.
— Så vidt som menniskoslägte! är
utbredt ha ju menskliga passioner
och svagheter och mensklig egoism
sitt spelrum och influera på det
största som det minsta samt inverka så
mycket känubarare der de ha makten
till underlag . . . Diplomalin var
blifven en makt; välan, den hade icke
bort missbruka denna, men hvar liar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
