Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
någonsin funnits makt utan missbruk
deraf?
Det är emellertid oafvisligt att ur
historien hemta de argumenter som
kunna bestämma ens omdöme om
diplomatin, liksom det ock är ur
kännedomen om den väg den
tillryggalagt, som diplomatin sjelf lär sig att
undvika nya misstag och felsteg. Men
det har sig något svårt att ur det
o-ändliga hvimlet af strid och frid, af
segrar och nederlag, af dygder och
laster, af hvarandra korsande
sträfvanden och hvarandra bekämpande
principer, som verldshistorien
upprullar för ens blickar, framleta just
de händelser, de resultater, som
åstadkommits förnämligast af en bland de
många verkande faktorerna. Också
är någon speciel diplomatins historia
ännu icke skrifven, — kanske just
derföre att den är sammanväfd med
den öfriga historien och att det ofta
nog kan vara svårt att afgöra när
det varit den som gestaltat ett
tidehvarfs politik och bestämt dess
riktning, och när den tvärtom blott
varit ett redskap, ett uttryck för denna.
Jag ser mig derföre nödsakad att här
påminna blott om några de
allmännaste drag i diplomatins historia.
Jag nämnde redan att diplomatin
i nyare mening har sin vagga i
Italien och hvilken föga behaglig tafla
detta lands politik isynnerhet under
medeltiden och början af den nyare
erbjuder, betraktad ur det rättas
synpunkt. Huru beskaffade de
grundsatser voro, som på denna tid följdes,
finner man på ett slående sätt fram-
stäldt i Macchiavellis skrifter. "Listen",
säger Macchiavelli, "bidrager ännu
mera än styrkan till utvidgandet af
en stats makt. Man måste lära sig
bedraga för att kunna svinga sig upp
till makt. — En regent bör kunna
följa såväl lejonets som räfvens
exempel. Af det förra lär han att vara
stark, af den senare att vara slug.
De som förakta räfvens rol förstå ej
sitt yrke: en klok regent hvarken kan
eller bör hålla sitt ord, utom då ban
kan göra det utan skada för sig sjelf.
Det är ju alltid lätt att rättfärdiga
en trolös handling — och den
lyckligaste furste är den som bäst förstått
att hölja sig i räfvens skinn. Det är
ingalunda nödvändigt för en regent
att ega alla goda egenskaper, men
väl är det en stor fördel för honom
att tynas ha dem." Satser, sådana
som dessa, ha gifvit anledning att
såsom macchiavellisk beteckna en
trolös, despotisk politik. Det är dock
orättvist att så begagna
Macchiavellis nämn. Hans ryktbara bok 11
Principe är icke någon politisk
trosbekännelse, utan en, på en skarp och
omfattande observationsförmåga
grundad, framställning af de medel,
genom hvilka en regent på den tiden
säkrast kunde upprätthålla och
utvidga sin makt och sitt anseende.
Ur Macchiavellis historiska arbeten,
hans Discorsi öfver Livius och haus
korrespondens såsom florentinsk
statssekreterare och ambassadör, framgår
att ban icke var någon anhängare
af despotismen, tvertom verkade ban,
efter Medieeernas fördrifvande, ifrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
