Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
fullt upp att göra. Också skötte de
under 17:de seklet sitt värf med en
minutiös grundlighet, som man på
senare tider föga återsett. Detta var
visserligen nödvändigt, då folkrätten
ännu icke blifvit fixerad i positiva
bestämningar, ja då tillochmed dess
hufvudprinciper ännu voro ganska
sväfvande. Den store Hugo Grotius
hade sökt förskaffa folkrätten en plats
bland vetenskaperna och en
tillämpning i politiken. Och det länder det
17:de seklets diplomater till beröm
att de ifrigt studerade Grotius och
bemödade sig att lägga hans läror
till grund vid sina förhandlingar.
Men folkrätten har i alla tider varit
ganska elastisk i deras hand, som haft
den lyckan att kunna förfara med
den starkares rätt. Och hvad var
lämpligare än att begagna just
diplo-materne till att pligtskyldigast tolka
folkrättens bud efter de resp.
suve-ränernes egoistiska önskningar? Ett
sådant förhållande är ingalunda
egendomligt blott för det 17:de seklet —
och förklarar den låugsamhet
hvarmed folkrätten utvecklat och stadgat
sig.
Den Westfaliska freden är
resultatet af den första af de kongresser
som sedan dess, och isynnerhet i vårt
sekel, utgjort hufvudmomenterna i
diplomatins lif. Det var minsann ett
allvarsamt arbete, diplomaterne i
Osnabruck och Munster förehade, der
de i runda fem års tid öfverlade om
Europas framtida gestaltning. Än
stegrade den ena parten, och än den
aiidra, sina anspråk, alltefter krigets
vexlande skiften; rangstrider,
pedanteri, egoistiska beräkningar och
vidlyftiga intriger uttänjde
förhandlingarne så länge, att de lidande,
utmattade folken redan begynte
lor-tvifla om att något resultat genom
denna fredskongress skulle uppnås.
Det var verkligen ej så utan skäl de
sålunda förtviflade: det är ju kändt
hurusom t. tx. Frankrikes sändebud
vid detta tillfälle, den fintbildade och
listige grefve d"Avaux yttrade "att
man icke borde låta
religionsstridigheterna i Tyskland någonsin få ett
slut, på det att det svaghetstillstånd,
de måste alstra, alltid skulle gifva
lämpligt tillfälle till inblandning- och
eröfringar." Detta yttrande förtjenar
anföras emedan det är ganska
karakteristiskt för det sätt hvarpå
diplomatin ofta gått tillväga. —
Svenskarnes regerande vapen, Axel
Oxenstjernas imponerande snille och Adler
Salvii öfvervägande insigter, bragte
dock slutligen åstad ett åtminstone
drägligt resultat, nemligen: ett
någorlunda konstrueradt statsskick inom
Europa, ett sjelfständigare
förhållande emellan de tyska småstaterna och
den romerske kejsaren, och, hvad då
var det vigtigaste, en lika berättigad
politisk ställning lör de
protestantiska konfessionerna som för den
ka-tholska. — Såsom bevis på den
Westfaliska fredstraktatens vigt och
anseende må anföras, att noggrannare
kännedom deraf ännu i våra dagar
ovilkorligen fordras af dem som skola
beträda den diplomatiska banan.
Under 17:de seklet lades, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
