Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
nyss antyddes, ännu mycken vigt på
statsrättslig, filosofisk, ja t. o. m.
theologisk lärdom hos diplomaterne,
och denna lärdom påtryckte,
specielt vid Westfaliska fredskongressen,
sin egendomliga prägel på
förhandlingarne: dessa bedrefvos här
visserligen med större grundlighet än i
nyare tider, men också med en tung,
pedantisk vidlyftighet. Sådant
blåstes snart bort af andra vindar.
Under de förhållanden som
karakterisera den förra hälten af 18:de seklet
(jag fäster här i allmänhet
afseende blott på mellersta och södra
Europa -—) associerade sig
diplomatin med kabinettsintrigerna eller blef
så godt som liktydig med dessa.
Denna tids politiska tilldragelser
bestodo hufvudsakligen i de s. k.
sue-cessionskrigen. Redan namnet på
dessa krig antyder att det icke just
var för några högre idéer de fördes.
De voro, kan man säga, arfs- och
teslamentstvister i stort — en
liknelse, så mycket mera berättigad,
som det hvad de gällde, stater och
nationer, betraktades alldeles som
viljelösa ting; man förvärfvade dem
under sin krona eller afträdde dem
under en annans, ufån att just bry sig
om huruvida nationerna sjelfva
kunde vara belåtna med sådana
förfoganden. Mera än någonsin voro
diplomaterne nu blott sina suveräners
Ijenstemän; endast deras intressen
sågo de tillgodo; den råa massan —
pöbeln — folket betydde vid de
diplomatiska transaktionerna intet.
Undantag funnos visserligen, och någon-
gång lyckades diplomatin äfven
motarbeta alltför ifriga
successionssträf-vanden; mcri i allmänhet voro
tide-hvarfvefs diplomater sådana som här
angifvits; börjande ifrån de spanska
intrigörerne Alberoni och Ripperda,
ända till österrikaren Kaunitz, hvars
namn har den äran att häfta vid
uppgörandet af Polens delning. — Man
kallar visserligen detta sekel
upplysningens tidehvarf. Och hvem skulle
vilja förneka de stora steg vetandet
och tänkandet under denna tid tog
framåt. Men denna upplysning ville
de privilegierade qvarhålla hos sig
liksom allt öfrigt godt. Furstarne,
aristokraterne, statsmännen, hyllade
visserligen filosofin och fritänkeriet.
men ansågo äfven sådant blott
tillkomma sig och icke böra utspridas
bland den råa massan, hvilken måste
behandlas såsom omyndig och i
ledband föras fram till sin lj-eksalighet.
Det kunde naturligtvis dock ej länge
lyckas att uppställa barrièrer för
andens verksamhet, och filosofins läror
utbredde sig derföre ändå i allt
vidare kretsar.
För öfrigt må nämnas att det var
under 18:e seklet diplomaterne
antogo karakteren af fina, slipade
hofmän, mästerliga kännare af etikettens
och hofceremonielens alla fordringar,
emot hvilka det icke heller var godt
att bryta, ty sådant betraktades hos
en diplomat, som mycket värre än
ett brott mot folkrättens vigtigaste
principer.
Kom så den franska revolutionen
och tolkade menniskans rättigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
