Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
och dränkte i strömmar af blod allt
som låg i dess väg och ännu
mycket mer, och ref ned från dess höjd
hvad dittills ansetts heligt, och
bragte i förvirring och ångest Europas
grånade förmyndarepolitik . . . Den
traditionella rättens representanter
kunde ej likgiltigt åse sådana
omstörtningar. Krig, krig blefvo
nödvändiga. Vid dessa upprörda
elementers rasande kamp bleknade
diplomatin till en skugga. Äfven under
den tidrymd då Europa tändes i brand
af de flammande ljiingeldarne från
krigsguden Napoleons svärd, spelade
diplomatin en jemförelsevis
underordnad rol. Det gamla rättstillståndet
och de gamla traktaterna voro
upphäfda. Bestämningarne i fredssluten
kunde ej modifieras genom
under-handlarnes än så stora skicklighet.
Kejsaren dikterade. Och hvad ban
sagt, plägade stå fast. — Positivt
verksam var diplomatin dock vid
afslutandet af koalitionerna emot
Napoleon.
Regenterna och deras arméer hade
fåfängt bekämpat Napoleon.
Slutligen reste sig äfven nationerna. Och
då bröts hans makt, då störtades
ti-tanen, då sjönk och slocknade den
lysande meteoren.
Nu fick diplomatin en större
uppgift att fullgöra än någonsin förut,
större t. o. m. än vid den
Westfaliska fredskongressen, ty nu sträckte
sig inflytandet af dess verksamhet till
alla punkter af Europa, ja äfven
kolonierna i andra verldsdelar. Det
krigsupprörda kaos hvari vår verlds-
del så länge befunnit sig, det skulle
nu åter ordnas, lugnas och regleras.
De afsatte och hemlöse furstarne, de
styckade staterna, de blödande och
dignande folken, alla fäste nu sin
blick ined bedjande längtan och hopp
på den storartade sammankomsten i
Wien, som skulle återställa
verlds-freden och läka de djupa såren. Vid
betraktande af detta sakernas tillstånd
kunde man väl vänta och fordra, att
alla de soin egde att deltaga i
kongressens arbeten skulle,
genomträngda, eldade af det stora, för hela
menskligheten vigtiga, värf som var
dem anförtrodt, med heligt allvar,
med odelad hängifvenhet gripa
verket an och rastlöst arbeta på dess
slutförande.
Men — sedan furstarne och
diplo-materne från nästan alla delar af
Europa anländt till Wien, och denna
stad nu slöt inom sina murar den till
börd och rang och rikedom mest
lysande samling verlden någonsin sett,
— hvad möter väl då främst ens
blickar? Jo: prunkande festligheter
af tusende slag, privatbaler och
liof-redouter, maskerader, tableaux-vivants
och skådespel, konserter,
fyrverkerier och illuminationer, yppiga
måltider och slädpartier, trupprevyer och
torneringar. Allt tycktes vara idel
lust och glädje, skämt och löje, frid
och försoning . . . Välan, man må
ej vara alltför sträng och absolut
fördöma detta festjubel. Det var väl
ganska na turligt att regen terne, efter
att i ett fjerdedels sekel ha utstått
en outsäglig ångest under kampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
