Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
mark, hvarå de behållna 300 mark
skulle utgöra ränta. Men det låga
inköpspriset kan här icke, äfven om
det vore ännu lägre, motväga det
tryckande i det arbete och de
utgifter som årligen äro af nöden i och
för frambringandet af de såsom skatt
utgående 700 mark. Jordegaren
kommer här i den ställning, att han blott
likasom för statens räkning, och det
på rätt hårda vilkor, förvaltar den
jord som ändå heter hans egen.
E-xempel, sådana som det anförda,
torde väl lyckligtvis i verkligheten
höra till sällsyntheterna. Men om det
vore en sanning, att grundskatten,
när den tages i betraktande vid
bestämmandet af priset å jord, upphör
att vara kännbar, så borde detta
alllid ega rum, äfven vid det
absurdaste förhållande mellan skattens och
inkomstens belopp.*
Af det sagda framgår äfven att
icke heller ojemnheten i
grundskattens fördelning under tidens längd af
de skattdragande upphör att kännas.
De som ifra för grundskattens
oför-änderlighet mena dock, att ett
jem-kande och förändrande af
grundskatten vore "att taga från den ena för
att gifva åt den andra och, under ett
bedrägligt sken af rättvisa utöfvad
mot tingen begå en verklig orättvisa
* I Holland inträffade mot medlet af förra
århundradet, att en mängd jordegare
erbjödo sina gods till skänks åt kronan,
emedan skatten uppslukade en så stor del af
inkomsten. Kronan ville dock icke lia så
ofördelaktiga gåfvor, utan förbjöd
slutligen alla sådana offerter.
mot personerna." (Passy.) Erkännas
bör väl att alla förändringar af
grundskattens belopp böra ske med
varsamhet, emedan detta belopp
influerar på egendomsprisen. Men om en
stat genom prekär katastrering
åstadkommit en skriande ojemnhet i
beskattningen, hvilken, enär
grundskatten icke alstras af jorden sjelf
utan måste åstadkommas genom de
skattdragandes ansträngningar,
kännes som en verklig orättvisa mot
personerna, — månne staten ändå bör
för alltid afsvärja sig rättigheten att
reparera denna orättvisa? Ingalunda.
Man tillgrep katastreringen just för
att erhålla skatten jemnt fördelad;
lyckas det icke, så söker man genom
katasterrevisioner afplana
ojemnheter-na. Hade man trott på den
undergörande förmågan hos
grundskattens fixité, skulle ingen noggrannare
uppskattning, ingen kataster varit af
nöden. Låtom oss tänka oss
följande fall: staten behöfver förökade
inkomster, af hvad orsak kan här
vara likgiltigt. Man skrider då till ett,
naturligtvis proportionel t, stegrande
af grundskatten, antagande att
jordkulturen utvecklat sig liksom
nationalförmögenheten i öfrigt. Välan, alla
de lägenheter, som burit en måttlig
skatt, ha blifvit upparbetade till
förökad afkastning och skola säkert
u-tan svårighet utgöra drygare
utskylder. Men alla de jordegare, hvilka
tillföljd af dem händelsevis ålagd
alltför dryg grundskatt fortfarande,
de och deras efterkommande, blott
ined möda uppehållit sig, men kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
